Jag har hamnat i bryderi om min tankar - huruvuda de är "förbjudna"/"mindre lämpliga" och därför borde censureras. Men jag tänker ju dem ändå? Kan man blockera tankar? Bör man göra det?

Allt började när vi bestämde oss för att adoptera.

Från att ha utnyttjat det mest uppenbara hos personer i identifieringssammanhang har jag börjat darra på manschetten. En av byggnadsarbetarna hos oss är adopterad. Det är ganska uppenbart eftersom han är mörkhyad och pratar skånska. Jag behövde relatera till något som han gjort inför en annan person men kunde inte komma på vad han heter. Det mest naturliga hade varit att säga: "Han som är adopterad" eller "han som är mörkhyad". Men plötsligt blev jag lite skärrad över att man inte ska utpeka det mest uppenbara? Eller ska man? Ska man låtsas som att det inte finns något som särskiljer honom från mängden?

En annan gång var det en för mig namnlös asiat som jag behövde omtala. Jagn hann precis hejda mina ord "han som är kines" i sista minuten. Jag vet iofs inte om han verkligen är kines (och inte taiwanes, korean eller japan) men det mest uppenbara med honom var just att han är asiat. Det andra alternativt jag processade var att relatera till hans dåliga svenska genom att säga "han som bryter kraftigt". Inget kändes optimalt vilket ledde till en ganska omständlig beskrivning som renderade i att min motpart till sist sa "Du menar kinesen som var här häromdagen?". Ridå.

Det märkliga är att jag inte tvekar en sekund när jag beskriver en skånsk person utifrån dennes dialekt (typ min skånska kollega som tjatade om personalfesten) eller storlek (en tjock/lån/smal person).

Så jag har själv satt något slags gräns. Som jag egentligen inte kan förklara. Min självcensur tillåter mig inte säga något som är utpekande mot en ickesvenskfödd men jag har inte lika många begränsningar det gäller personer som ser ut att vara födda i Sverige.

Denna inre konflikt har blivit mycket framträdande sedan vi bestämde oss för att adoptera. Vill jag att mitt barn ska bli identifierat av andra utifrån sitt avvikande utseende? Eller är jag bara tramsig som tror att man kan bortse från något som är uppenbart?

Bara ännu ett av alla de saker som skiljer blivande adoptant från en blivande biologisk mor...

 

Lilleskutt

14 april 2008 17:45

Ojdå, det där var ju intressant! Jag trodde att de fanns så mycket personer av icke-svenskt påbrå att utseendet var helt betydelselöst...;)
Jag har nog inte några skrupler att säja "personen med asiatiskt påbrå" el dyl. Däremot skulle jag vara försiktig att kalla någon för kines eller annat om jag inte vet om det stämmer.

Inte blir man väl sårad av att bli kallad kines om man är en kines? Men något som är färgat så att det låter som ett skällsord, "hon den där tjocka", "hon med omoderna kläder" eller något sånt, skall man nog inte använda. Däremot skulle jag inte ha något emot att man kallar mej "finlandssvenskan" (hellre än finskan, för det upplever jag mej inte vara) eller "den långa"...

Blääh, jag vet inte om någon, (inklusive mej själv) riktigt förstår jag jag försöker säja...

Lilleskutt

http://www.lilleskutt.wordpress.com

 

pipeline

14 april 2008 19:09

Jag förstår vad du försöker säga :-)

Det finns olika graderingar i dessa sammanhangen. Man kan ju säga "den kraftige/a" istället för "den tjocke/a" eller "hon med markerad näsa" istället "hon med den stora näsan".

I de allra flesta fallen självcensurerar man sig säkert. Jag blev slagen av det mest uppenbara kan verka sårande för en person som redan skiljer sig från mängden med sitt utseende.

 

Brummelisa

19 april 2008 19:27

Hmmmm... visst har samma tankar slagit mig. Men jag har bestämt mig för att det inte är konstigare att säga "den mörka killen" än att säga "hon den blonda, korta tjejen".

Håll med mig nu - jag orkar inte med en sak till att ha ångest över! :-P

 

pipeline

19 april 2008 20:59

Jag håller med - inte bara för att du ber mig utan för att jag nog måste göra det för min egen självbevarelsedrift. Det är så himla mycket do och don't:s. Snurra min värld.

 

Den snedögda bonnläppen

23 april 2008 22:12

Fyraåriga dottern hade följande beskrivning på en japansk man: "Han hade spännglasögonen på sig", samtidigt som hon med händerna drog upp ögonen mot tinningarna. Till saken hör att JAG hennes mor, också jämt och ständigt har "spännglasögon" och det är ngt. som vi ännu inte har tagit upp att jag har en annan härkomst än svensk från början, eftersom hon aldrig tidigare har reflekterat över det. Jag gillade dock hennes sätt att beskriva ett östasiatiskt utseende. Har personligen blivit refererad till både "kinesen" och "flickan från landet" och jag kan säga att det har inte varit så roligt att bli kallad något av det emellanåt, men vad jag vill säga är att det inte alltid är det mest framträdande i utseendet som kommer att stå för en beskrivning av en.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...