I mina gömmor bor en kökmaskin.  Den är min men ändå inte. Köksmaskinen och jag flyttade ihop mitten av 90-talet när jag och min förre sambo flyttade ihop. Vi separerade 1998. Köksmaskinen bodde kvar.

Jag och exet har haft kontakt genom åren och vareviga gång vi träffats eller pratats vid har köksmaskinen förts på tal. Mitt ex har föga intresse av den ca 20-åriga maskinen men mitt ex pappa har en hang-up på den. Alltså har mitt ex fått framföra pappans önskemål om att få tillbaka köksmaskinen om och om igen. Jag tyckte att det hela var lite parodiskt och har mött varje önskemål med att säga:

"Han är välkommen att hämta den när han vill".

Det har han inte gjort trots att vi bor väldigt nära varandra.

Sedan hände sig det att jag träffade Darlingen. Och jag började ta itu med jobbiga saker som jag tidigare vänt ryggen utan att bearbeta. Jag blev därför makalöst efterhandsarg på exet för att han dolt sin sexuella läggning för mig i 7 år. Jag fick ljuga och bedra för att han inte vågade stå för den han var. Då bestämde jag mig för att köksmaskinen skulle slängas. Oavsett vem som ägde den. Förresten anser jag att maskinen är min av hävd och då kan jag göra som jag vill med den. Det snöpliga var att jag inte kunde förmå mig till att slänga den. Den behövdes ju till lussekattsbaket varje år... 

Idag gjorde jag ett nytt försöka att slänga den. Denna gången kom köksmaskinen ända till återvinningsstationen. Men i sista stund fick jag kalla fötter. Inte av nostalgiska skäl utan praktiska. Så mitt i söndagsrusningen på återvinningsstationen hade jag och Darlingen en livlig diskussion om huruvida köksmaskinen skulle få åka med hem eller inte. Jag dödade slutligen diskussionen med följande argument: 

"Om den inte kommer med hem kommer det aldrig mer bli några lussekatter. Icke heller kanelbullar"

Darlingen veknade. Köksmaskinen följde med hem igen. Trötta mig.

För övrigt är jag nog den ende som hett och liderligt blir spyförbannad över hyllningarna som regnade över "Broke back mountain". Två homosexuella män träffas i ungdomen. De vågar inte leva ut sin kärlek. Den ene gifter sig och bildar familj. Frun är ovetandes fram till en dag hon ser den äkta mannen kyssa sin "ungdomsvän" på bakgården. Jag avskyr att människor såg något vackert i en livslögnen.  Det finns INGET vackert i att vara så feg att man inte vågar stå för den man är (=är homosexuell). Det finns INGET vackert i att fegheten drabbar en oskyldig person (=hetero flick- eller pojkvännen som inte känner till att partnern är homosexuell).

Och nu utvecklade sig köksmaskinshistorien till att jag blev arg.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...