I lördags åkte vi buss till stora Stan. Våra gamla grannar klev på. Socialt småprat inleddes om vårt nya hus och saker som kan hända när man bygger nytt. Plötsligt hör jag mig berätta om Husvagnsfolket.

Husvagnsfolket är den familj som inspirerade oss till tomtköp. De köpte en tomt strax innan oss, sålde sitt hus och hyrde en lägenhet. Dessvärre har bygglovet dragit ut på tiden och för att slippa betala kapitalvinstskatt på försäljningen (pengarna behövs till det nya huset) tvingas de nu bosätta sig i husvagn på den tomma tomten. De har två små barn. Jag har varit inne i husvagnen och är sååååå enormt lättad att det inte är VI som tvingas bo i husvagn.

Ännivejj.

Samtidigt som min mun pratar om Husvagnsfolket (som troligen kommer att bli omtalade på Orten) tänker jag följande saker. Samtidigt.

1. [Darlingen ser missnöjd ut. Jag borde kanske inte prata om detta??!]

2. [VARFÖR skulle jag prompt börja pratat om detta - jag är en skvallerkärring]

3. [Undrar om Husvagnsfolket blir arga på mig för att jag berättar varför de bor i husvagn?]

4. [Varför försöker du göra dig viktigpettra dig med något du VET har högt nyhetsvärde på Orten].

Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag berättade. Jag tänkte nog för mycket. Jag var röd på både kinder och hals när de gamla grannarna gick av bussen.  

Tittade generat på Darlingen och sa ångerfullt:

"Det där borde jag inte berättat. Eller hur?!"

"Vaddå?"

"Det där om Husvagnsfolket?"

"Eh?"

"Ameeeeen? Jag såg ju din min och du såg missnöjd ut!!! Så då tänkte jag att jag var en skvallerkärring som tafsade på andra människors integritet bara för att höja mitt eget värde som nyhetsrapportör"

Darlingen glor dumt på mig. Jag glor lika dumt tillbaka. Sedan säger Darlingen långsamt:

"Det måste vara oerhört jobbigt att vara kvinna. Och tänka allt sånt där. Jag hade inte en tanke på något av det. Inte så konstigt att ni bränner ut er oftare än män"

Han har nog rätt. Jag måste sluta med sådana dumheter. Hur gör man?

 

mamman

10 april 2008 13:13

Nu tillhör jag ju inte ”det” husvagnsfolket som du menar men till hör då det mera globala husvagnsfolket, eller hur jag nu skall uttrycka mig.

Då vi äntligen tar oss tid att stalla ut vårt stora åkdon har vi det himla mysigt. Inte många kvadratmeter finns men ca 15 och där få då plats rymligt vardagsrum, kök, vuxen sovrum, barn sovrum med både våningssäng och egen soffa. Vi får plats med allt vad som behövs för att bo bra.

Nu var det då inte en semester utan ett tillfälligt permanent boende om jag förstår det hela rätt. Att bli ”tvingad” till något är aldrig roligt och speciellt inte när man har små barn. Dessutom under en sån lång tid skulle jag absolut sakna dusch, riktig toa (även om det finns fina i nyare husvagnar), diskmaskin, tvättmaskin och myccccccccccket mera plats.

Hoppas det går bra för dem och något roligt måste man ju få prata om, dessutom bor dom där utav en god sak, eller hur?

http://babyonskan.bloggagratis.se

 

Lilleskutt

10 april 2008 13:44

Du fick mej att skratta högt (nå, med "Ljud" i alla fall...Rätt så mitt i prick.
Det ÄR faktiskt jobbigt att vara kvinna. Män tänker liksom inte. Alls. (Åtminstone med hjärnan...;))

Lilleskutt

http://www.lilleskutt.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...