Jag har gett upp hoppet om att få en uppdatering om Knodden denna månaden. Kanske kommer det en i slutet av oktober. Yeck, trist att vänta. Det är jobbigt att inte veta vad som händer och när det händer. Vi har ingen aning om var våra papper befinner sig. Om de är översatta och väntar på domstolstid eller om de fastnat någonstans.

Det är mycket på jobbet nu. Jag jobbar för mycket och tycker aldrig att jag har tid att reflektera på egen hand. De senaste två dagarna har jag tillbringat - instängd i ett konferensrum - med mina nya projektkamrater.

Jag är ingen muntergök just nu.

 

mamman

9 oktober 2009 09:16

Nä vem är muntergök just nu. Fast det är klart av olika anledningar.

Det är jobbigt när man inget vet. Inte vet vad som händer. Inte vet var handlingarna är. Var man är i proceduren. Hur lång tid det är kvar. Var enda timme är ju dessutom så otroligt onödig.

Ni valda för att leva tillsammans - varför dra ut på det ännu längre? Det är svårt att ta in rent känslomässigt.

I bland önskade man att Berit hade ett trollspö....

http://www.babyonskan.wordpress.com

 

Hanya

9 oktober 2009 14:24

Håller med. Så otroligt onödigt att Knodden är där borta och ni är här! Det är inte bra för någon...
Sen kan ju Anna-Lena få låna Berits trollspö lite ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...