Pratade med en kollega idag. Hon är mamma till bla en 4-åring. Fyraåringar i synnerhet intresserar mig just nu.

Hon berättade att hon upptäckt hennes minsta barn kan en massa saker på dagis som hon inte trott att barnet kan. Typ klippa med sax. Eller äta med bestick. Kollegan erkände utan omsvep att hon behandlade sina barn som mindre än de är. Hon hade bestämt sig för att barnen inte hade så bråttom med att bli stora.

Jag blev lite ställd. Tänkte på Bonusen. På mitt framtida föräldraskap.

Hur vet man vad barn i olika åldrar ska klara av om barnet inte går på dagis? Hur påverkas barnet av att föräldrarna tror sitt barn om mindre än det faktiskt förmår och klarar av? Bör man som förälder gömma sig bakom "mitt barn ska få bara barn så länge det bara går" - gör man barnet en tjänst eller en otjänst? Och framförallt; varför verkar det vara oviktigt och ibland en smula hotfullt (i synnerhet för mödrar) att barnet utvecklas och tillskansar sig färdigheter?

Jag vill givetvis inte bli en hönsig mamma. Jag vill inte heller bli en mamma som pressar mitt barn att utvecklas. Är det förenligt med att adoptera? Jag menar... å ena sidan kommer vårt barn ha en bakgrund som innebär att jag säkert kommer att upplevas som hönsigare än en biologiska förälder. Å andra sidan kommer jag kanske behöva driva på mitt barn, t ex språkligt, mer medvetet än en biologisk föräldrer behöver göra.

Vi kommer förmodligen att vara väldigt receptiva för vad omgivningens barn förmår och inte förmår. Av den enkla anledningen att vi - av okunskap eller missriktad omsorg - inte ska hålla tillbaka vårt barns utveckling på ett sätt som inverkar menligt på framtiden.

Det blir inte lätt. Det kanske är en utopi. Eller kanske det löser sig helt utan att jag behöver grunna mer på det. Än en gång slås jag över hur onödigt mycket tid man som blivande adoptivförälder har att fundera över saker som alla andra får ta som det kommer.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...