Igår var vi hos Vikingafamiljen. Det var mycket trevligt. Vi grillade, barnen badade i poolen, lekte med den nya familjemedlemmen Jaques (en jack russell) och vi njöt av att kunna sitta ute hela kvällen. Inte en mygga i sikte.

När vi cyklade hem mötte vi "Skummisen". På en gata i våra kvarter. Tyvärr hann jag inte hejda mig utan sa "Där är han ju!" så att Bonusen hörde det. Självklart blev han skärrad. Vi fick prata en stund om skummisen och varför tjuvar inte väljer larmade hus. Jag dammade till och med av gammal skåpmat som att jag har blått bälte i jiujitsu och att Darlingen tränat jättemycket styrketräning förr i tiden. Till sist övervann sömnen rädslan och han slocknade. 

Av egen erfarenhet vet jag hur länge sådana här minnen dröjer sig kvar. När jag var i Bonusens ålder övernattade jag och mina föräldrar hos några vänner. Dagen efter fann vi spår av en fönstertittare i rabatten. Jag minns fortfarande hur obehagligt det var med spåren efter stegen i jorden. En okänd person hade tittat på oss när vi sov. Och vi hade inte märkt ett dugg! En skrämmande tanke. Jag kände mig fruktansvärt otrygg och varenda gång vi besökte våra vänner därefter var jag rädd och på min vakt. Och då hade jag ändå inget ansikte på mina mardrömmar. Det har Bonusen..

Jag vill givetvis att Bonusen ska känna sig trygg hos oss. Tyvärr har de senaste händelserna gjort att tryggheten naggats i kanten. Det finns en läskig värld alldeles utanför dörren. Det kommer ta en del tid innan vi känner oss trygga. Och så länge vi stöter på "Skummisen" på dagar och nätter så kommer vi ständigt påminnas. VI vet inte om han är skyldig till inbrotten men hela hans uppenbarelse sätter igång alla varningsklocker. Vi VET att han varit på väg in i vår trädgård en kväll. Och vi VET att han kollat in i hus på vår gata - i fullt dagsljus när människor rör sig i gatan och är hemma. Han verkar helt orädd. Vi försöker lugna ner situationen men det är uppförsbacken eftersom vi gång på gång ser "Skummisen". Det är fruktansvärt obehagligt. Jag känner mig ganska maktlös faktiskt. 

Jag retar mig på att "Skummisen" invaderar våra liv och får oss att känna oss otrygga. Jag är inte direkt rädd men jag vill ha bort den där typen från våra kvarter. Vad gör man? Ringer polisen när man ser honom nästa gång? Även om han inte gör något skumt? Spionerar på honom? Jag vet att jag inte borde döma på förhand men det är lite svårt att låta bli med tanke på det som hänt den sista veckan...

Idag är vi trötta och matta. Bonusen har precis släpat sig ur sängen. Han ska leka med Hjortpojken. Det regnar. Det är skönt. Vi ska åka och titta på sten. Jodå.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...