Thomas Beatie har blivit "pamma" till en dotter. Thomas är född kvinna men har bytt kön till man. Nu är han gift med en kvinna, Nancy. Thomas bestämde sig för att bära ett barn när hans hustru var tvungen att operera bort livmodern. Thomas - som inte vill vara kvinna - har nu utfört det kvinnligaste som finns. Burit ett barn. Han bytte kön till man men behöll det som kan skapa liv. Twilightzon? Tvehågsenhet?

Trots att jag själv inte kan bli gravid så blir jag mer och mer fundersam över de barnalstringsvägar som finns. Det får mig att fundera på hur långt man får gå i sin egoism att få barn.

Detta är ingen enkel fråga för mig eftersom jag själv inte kan bli bli gravid. Jag vet exakt hur det känns att vilja men inte kunna. Själv drog jag en gräns vid äggdonation. Det kändes inte rätt. Jag hade svårt för tanken att bära ett barn som genetiskt sätt inte var mitt - enbart Darlingens gener  skulle varit inblandade. Jag hade möjliggjort för barnet genom att tillhandahålla min kropp. Jag har delat blod med barnet. Men det hade inte varit mitt genetiskt sett. Jag ska medge att det fanns en stor portion av genetiskt utanförskap när jag/vi valde bort äggdonation. Jag ville inte hamna utanför i familjen - alla andra hade haft en delad genetisk uppsättning. Utom jag. 

Samtidigt insåg jag att samma tankar som fick mig att avstå äggdonation utgjorde grunden för adoption. Genetiskt påbrå skulle saknas. Det jag själv inte ville vara utsatt för utsätter jag mitt framtida barn för. Det är mycket klurigt. 

Adoption känns som ett renare och tydligare sätt att bilda familj. Man behöver inte fundera över genetik eller leta efter kroppsliga likheter. Det råder inget tvivel hur vår familj bildats (såvida det inte gäller adoption av ett barn med nordiskt eller europeiskt utseende men det kommer det inte bli för vår del). Alla vet vad det innebär att adoptera ett barn. Det är ett begrepp som är väl etablerat. Jag och Darilngen får vår barnlängtan tillfredsställd och ett barn får det bättre. Win/Win för alla inblandade. IVF är hålls också inom familjen - Darlingen är pappa och jag är mamma.

Äggdonation och insemination är något annat. Eller krogliggen där syftet är att få tag i en spermadonator. Jag får inte ihop delarna i mitt huvud. I det korta perspektivet är det självklart - någon som vill få ett barn får ett barn. Eller två. Men sedan då? Hur förklarar man sitt agerande för sitt barn? Barnet hade det inte svårt och behövde en ny familj. Barnet har inte två familjer och kan leta efter sina rötter. Hur förklarar man det för ett litet barn? Jag hade inte kunnat stå till svars inför mitt eget barn... Vad jag än fick för fråga så hade det varit ett egoistiskt motiv som lyste igenom i svaret:

"Mamma hade inga frön men ville så gärna bli mamma så vi lånade frön från en annan tant. Nej, vi vet inte vem tanten är. "

"Pappa sköt med lös ammunition så vi fick låna lite av en annan farbror. Nej, vi vet inte vem han är. "

"Jag ville så gärna ha dig mitt hjärta men jag hade ingen pappa. Så jag fick lite pappabaciller av en farbror. Nej, jag vet inte vem farbrorn är. "

"Mamma och Lotta är ihop. Och Kalle och Petter är ihop. Lika par leka inte bäst och vi lånade lite av varandra för att få dig. Det är därför du har en syster som bor hos Kalle och Petter och du bor hos mig och Lotta. "

Jag skulle inte fixa det på ett hedervärt sätt. Jag inser mina begränsningar. Mina begränsningar är säkert någon annans möjlighet. Det är jag fullt medveten om. Det viktigaste är att man vet sin egen inre gräns och att man kan stå till svars inför sig själv. Och inte minst sitt framtida barn.

Hos AC köar ca 3 000 familjer för att få adoptera.

Hos BFA fanns per årsskiftet ca 750 familjer som väntade. Närmare 400 av den tillkom under 2007. Vi ingår i den statistiken. Det är svårt att se hela bilden eftersom många anmäler sig hos flera organisationer för att hinna adoptera innan man faller för åldersstrecket.

Hos AC köar 500 familjer för att få adoptera från Kina. 100 av dem är öppna för barn med speciella behov.

Årets första månader kom 207 barn till Sverige. 2007 hade det kommit 288 vid motsvarande tidpunkt.

Man får räkna med 3-6 års väntan innan man blir familj med sitt barn.

Det är nog en bit kvar för oss. Måtte många bli biologiskt gravida det närmaste året. Är det inte så det fungerar - när man står i adoptionskö som slappnar man av och vips så är man gravid?  

Ytterligare ett stort stenlass har kommit för att bo hos oss. Hela "uppfarten" (nåja... ska bli en uppfart)... är fylld. Jag blev alldeles trött när jag insåg att bobcat:en troligen inte kommer att komma in i trädgården för att gräva. Stenen är i vägen.

Jag bannade Darlingen för hans logistiska förmåga. Det här har jag sagt hela tiden - vi kan inte ta hit en massa sten utan att ha grävt först. Jag fick rätt.

Hur som helst så ägnade vi större delen av gårdagskvällen åt att bära stenar. Precis som egyptiska slavar. Jag är klent utrustad och stenarna vägde sina modiga kilon. Vi har 5 pallar sten som ska bli en mur. Alla pallarna ska flyttas. Vi flyttade 2 igår. Sedan gick skottkärran sönder och jag i strejk.

Ikväll fortsätter slaveriet. Nu med grannens skottkärra.

Jag är lite skärrad över vädret. Det ska bli JÄTTEvarm på lördag. Våra hårt prövade grannar kommer att vilja vara ute i sina trädgårdar. Samtidigt som vi kommer att gräva och damma rejält. Därför har ett styck vattenspridare införskaffats. Den ska vattna den torra marken så att dammande håller sig på matten. Jag är inte helt säker på att min plan kommer att lyckas....