Thomas Beatie har blivit "pamma" till en dotter. Thomas är född kvinna men har bytt kön till man. Nu är han gift med en kvinna, Nancy. Thomas bestämde sig för att bära ett barn när hans hustru var tvungen att operera bort livmodern. Thomas - som inte vill vara kvinna - har nu utfört det kvinnligaste som finns. Burit ett barn. Han bytte kön till man men behöll det som kan skapa liv. Twilightzon? Tvehågsenhet?

Trots att jag själv inte kan bli gravid så blir jag mer och mer fundersam över de barnalstringsvägar som finns. Det får mig att fundera på hur långt man får gå i sin egoism att få barn.

Detta är ingen enkel fråga för mig eftersom jag själv inte kan bli bli gravid. Jag vet exakt hur det känns att vilja men inte kunna. Själv drog jag en gräns vid äggdonation. Det kändes inte rätt. Jag hade svårt för tanken att bära ett barn som genetiskt sätt inte var mitt - enbart Darlingens gener  skulle varit inblandade. Jag hade möjliggjort för barnet genom att tillhandahålla min kropp. Jag har delat blod med barnet. Men det hade inte varit mitt genetiskt sett. Jag ska medge att det fanns en stor portion av genetiskt utanförskap när jag/vi valde bort äggdonation. Jag ville inte hamna utanför i familjen - alla andra hade haft en delad genetisk uppsättning. Utom jag. 

Samtidigt insåg jag att samma tankar som fick mig att avstå äggdonation utgjorde grunden för adoption. Genetiskt påbrå skulle saknas. Det jag själv inte ville vara utsatt för utsätter jag mitt framtida barn för. Det är mycket klurigt. 

Adoption känns som ett renare och tydligare sätt att bilda familj. Man behöver inte fundera över genetik eller leta efter kroppsliga likheter. Det råder inget tvivel hur vår familj bildats (såvida det inte gäller adoption av ett barn med nordiskt eller europeiskt utseende men det kommer det inte bli för vår del). Alla vet vad det innebär att adoptera ett barn. Det är ett begrepp som är väl etablerat. Jag och Darilngen får vår barnlängtan tillfredsställd och ett barn får det bättre. Win/Win för alla inblandade. IVF är hålls också inom familjen - Darlingen är pappa och jag är mamma.

Äggdonation och insemination är något annat. Eller krogliggen där syftet är att få tag i en spermadonator. Jag får inte ihop delarna i mitt huvud. I det korta perspektivet är det självklart - någon som vill få ett barn får ett barn. Eller två. Men sedan då? Hur förklarar man sitt agerande för sitt barn? Barnet hade det inte svårt och behövde en ny familj. Barnet har inte två familjer och kan leta efter sina rötter. Hur förklarar man det för ett litet barn? Jag hade inte kunnat stå till svars inför mitt eget barn... Vad jag än fick för fråga så hade det varit ett egoistiskt motiv som lyste igenom i svaret:

"Mamma hade inga frön men ville så gärna bli mamma så vi lånade frön från en annan tant. Nej, vi vet inte vem tanten är. "

"Pappa sköt med lös ammunition så vi fick låna lite av en annan farbror. Nej, vi vet inte vem han är. "

"Jag ville så gärna ha dig mitt hjärta men jag hade ingen pappa. Så jag fick lite pappabaciller av en farbror. Nej, jag vet inte vem farbrorn är. "

"Mamma och Lotta är ihop. Och Kalle och Petter är ihop. Lika par leka inte bäst och vi lånade lite av varandra för att få dig. Det är därför du har en syster som bor hos Kalle och Petter och du bor hos mig och Lotta. "

Jag skulle inte fixa det på ett hedervärt sätt. Jag inser mina begränsningar. Mina begränsningar är säkert någon annans möjlighet. Det är jag fullt medveten om. Det viktigaste är att man vet sin egen inre gräns och att man kan stå till svars inför sig själv. Och inte minst sitt framtida barn.

 

mamman

4 juli 2008 21:19

Nej det är inget enkelt när man börjar fundera och skall sätt ord på sina känslor, men samtidigt behöver man själv förstå för att en dag kunna berätta för den man så intensivt älskar.

Alla tänker vi olika men jag förstår dig till fullo.

Själva var vi inne lite på insemination men desto mer jag funderade att vi inte skulle vara lika ”delaktiga” i det hela så tyckte jag det kändes fel.

Oavsett hur man än känner och vilket man än väljer till slut så har man valt rätt. Tänk om jag då för 100 år sen valde annorlunda skulle jag inte sitta här i dag med de två underverken jag har. Vilken hemsk tanke.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...