Ibland snuddar vi vid ett svårt ämne - vad gör man om barnet man adopterat har kommit till genom våldtäkt och incest? Hur förväntas man som föräldrar hantera sådan informationen? Står det i handlingarna om barnet? Hur bemöter man ett barn som får reda på något sådant? Ska man rentav mörka om man vet - trots att det är "no-no" att mörka?

Idag passade jag på att lufta mina tankar i samtalet med en representant från adoptionsorganisationen. Det är tydligen väldigt ovanligt att man får veta om våldtäkter och incest. I ett fall har man misstänkt incest med det har inte blivit bekräftat. Våldtäkt verkade inte heller vara normalt känd information. 

Jag är inte så blåögd att jag inte tror att det kan förekomma både incest och våldtäkt trots att informationen sällan lämnas. Det är rentav troligt att det sker oftare än man får reda på. Frågan är var i kedjan det mörkas.

Är det den biologiska föräldern som inte berättar? Är det myndigheterna i landet? Vet den svenska adoptionsorgansiationen mer än de säger? Är det en tyst överenskommelse att inte prata om det för att det inte gör något gott i vare sig föräldrarnas eller barnens liv? Vem fattar beslutet om att hålla inne med informationen? Är det rätt eller fel? Eller rentav en barmhärtighetsåtgärd?

En sida av mig känner tacksamhet om det är så att informationen censureras. Men vad hade jag gjort om informtionen var känd för mig? Trots att det strider mot allt jag tror på hade jag förmodligen valt att ljuga inför mitt barn. Givetvis i samråd med Darlingen. Förmodligen hade jag även pratat med organsiationen och barnpsykolog/psykolog för att få ytterligare styrka i ett svårt beslut. Men herrejesus vad svårt det hade varit att förhålla sig till.

Men det hade fått gå. Man bara måste finna styrkan som adoptivförälder. Måtte vi ha både styrkan och kraften i alla delikata frågeställningar man kan ställas inför.

 

mamman

11 november 2008 14:39

Fy vad svåra tankar du delger oss läsare. O inte kan jag ge dig någon information om du så skulle vilja ha någon från mig men du skall få tro att din tanke har varit i mitt huvud många gånger innan vi fick barn och väcks ibland, eftersom man faktiskt aldrig kan veta.

Jag tror att det mörkas från landet någon stans, mamman, familjen, barnhemmet osv Om jag tänker på de ”papper” som vi fått om storebror så känns det som att organisationen inte kan censurera en information som har med det aktuella barnet att göra. Dessutom tror jag att de är betydligt vanligare än vad vi vet, vad vi tror och ens kan tänka oss när det gäller våldtäckt och incest. Men det är vad JAG tror.

Att det är censurerat skulle nog jag också vara tacksam för, eftersom det är så svårt att förhålla sig till det och veta OM eller HUR man skall berätta det. Vissa saker kanske aldrig skall berättas??!!

Visst ställs det många tuffa krav på adoptivföräldrar just med dessa extra ok vi måste bära. Ibland, trots alla lycka, undrar man om det är rätt det vi gjort som tagit emot inte bara ett utan två barn med vars sina ok vi skall bära.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...