Som jag skrivit förut har Darlingen pratat med AC om våra möjligheter. Samtalet ledde till att vi satte upp oss i två nya köer - Ryssland och Etiopien.

Ryssland har kommit igång bra efter ett uppehåll och enligt AC kanske vi kan få skicka efter årsskiftet. Vårt nuvarande medgivande funkar.

Etiopien går fortsatt bra. Vår kötid räcker inte för att skicka nu utan vi måste förmodligen vänta ca 1 år. Vår nuvarande medgivande funkar.

Och så har vi då Taiwan via BFA. Vi kan förmodligen skicka i april om vi höjer vårt medgivande.

Vi håller som bäst på att försöka förhålla oss till risken för alkoholrelaterade skador om vi adopterar från Ryssland. FAS och FAE - hur stor är egentligen risken för ADHD, MBD, DAMP, aspergers och autism? Idag jobbar Darlingen så jag bestämde mig för att lära mig mer genom googla loss.

Det är ingen tvekan om att risken för alkoholrelaterade sjukdomar hos adoptivbarn är allra högst för barn som kommer från Ryssland. En rapport säger att risken är 8 gånger högre än i övriga länder. En stor studie som gjordes på ett barnhem i Murmansk visade att över 50 % hade någon form av alkoholrelaterade skador (13 % fick höga poäng och 43 % hade mellanpoäng enligt den bedömningsskala som användes). Man nämnde inget om de barn som fick låga poäng.

Nu sitter jag här och känner mig förbryllad. I grunden är jag en mycket realistisk person. Vissa kallar sådant pessimism. Jag föredrar realism. Alltså räknade jag iskallt med att jag skulle finna mängder av information på nätet som skulle bekräfta allt jag redan tänkt på förhand. Allt det där negativa. Och då menar jag verkligen allt. Men döm om min förvåning när jag insåg att jag varit optimistisk! Bara det är en smula tankeväckande. Problemet med alkoholrelaterade skador var så mycket större än jag kunde föreställa mig. Visst - det står alltid att föräldrarna älskar sina barn. Men deras berättelser är fyllda av kamp, oro, sorg, ledsna barn, svårigheter, utslaget socialt liv... 

Jag ville så gärna bekämpa min oro. Det blev helt fel. Min oro späddes istället på. Mot min vilja. Det var då rakt inte meningen.

Vi ska fortsätta diskussionerna. Darlingen och jag. Jag önskar jag visste var vi hamnar. Men gång efter annan visar det sig hur dynamisk en adoptionsprocess är - man prövar sig själv hela tiden och man ändrar sig. Det jag kände för ett år sedan har ändrats. Mina tankar och jag har mognat. Tankar som jag tänkte då har skapat det fundament jag står på idag. Jag betar av funderingar. Vissa hänger med en längre tid. Andra arkiveras när det är färdigprocessade. Några få måste omprövas på vägen. Hela tiden djupnar mina insikter. Jag upprörs inte längre av sådant som jag upprördes av för ett år sedan. Nu är det andra saker inom samma område som upptar mina tankar. Ett slags tankeförfiningsprocess.

Det är en hisnande färd.