Igår hade vi bjudit hem några vänner som vi inte sett på ett tag. Inte sedan vi flyttade till vårt nya hus. Trots att jag slutade tidigt från jobbet blev det en smula stressigt och Darlingen fick akut rycka ut till affären för att inhandla fler apelsiner, saffran och stjärnanis. Det var med andra ord lite smårörigt. Bonusen studsade omkring och var upptrissad. Jag var upptrissad och Darlingen knäpptyst. Precis den fördelningen som brukar råda när vi håller på att tappa kontrollen.

2,5 timmar senare hade vi ett antal sandvikare klara för servering, champagnen låg på kylning, apelsinklyftorna låg och guppade i en sockerlag av nejlikor, saffran, kanel och stjärnanis (MUMS - en riktig juldessert från excellenta tidningen Lantliv) och Mannerströms kycklingrulader med parmesanpotatispuré var förberedda. Med stressrosor på kinderna skuttade jag ur mysbrallorna och i en klänning. Härligt stekosdoftande. Och sedan hände inget mer. Gästerna kom inte. Vi började misströsta och funderade på vad vi skulle göra med all mat - det var så sent att alla våra närboende kompisar förmodligen redan satt sig vid matbordet. Vi väntade i en timme. Sedan kom en bil. Med hela Vikingfamiljen. De marscherade med bestämda steg mot.... grannens hus?!

En stund senare uppenbarade de sig på vår trappa. Generade och skrattbubbliga. Det visade sig att de anlänt till vår gata 40 minuter tidigare. De hade trott att grannens hus var vårt. Hos grannen var det fullt med folk - väldigt finklätt folk. Familjen Viking hade bestört tittat på varandra och i all hast kastat sig tillbaka in i bilen för att åka hem och göra ett klädbyte. Galakläderna kom fram. Skorna putsades och ungarna vattenkammades. Sedan begav sig den upphottade familjen tillbaka till vår gata och marscherade in till grannen. Beredda på fest. De blev avvisade. Istället fick de lomma runt hörnet till den mindre fabulösa tillställningen som skulle gå av stapeln här.

Det blev en fantastiskt trevlig kväll. Uppstarten på kvällen försatte oss i en ganska avslappnad stämning. Så avslappnad att efterrätten inte serverades förrän kl 23. Sedan blev vi lite sliriga och gästerna dröp av vid ettsnåret.

Idag har jag varit lite slagen. Darlingen har hjälp en kompis att flytta. Bonusen har spelat dataspel. Nu bakar vi mjuk pepparkaka med topping av cream cheese och lingon. För en stund sedan ringde Hjortfamiljen med glada besked. De är på landet och har hittat två skolplanscher som vi ska få - en med en blåsippa och en med ett vinterlandskap. Jag är så himla glad.  

 

mamman

3 november 2008 22:18

Detta kommer att gå till historien, i alla fall hos er och Vikingfamiljen. Något att minnas och skratta över.

Tur det blev lyckat och maten förblev god.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...