Fick gå väldigt snabbt för att hinna till Arlanda Express. Det ledde till strupsnörning, dvs. när man måste hosta fast man egentligen inte vill. Så där satt jag på Arlanda Express - som jag med nöd och näppe hann med - och hostade frenetiskt. Tills det blev direkt pinsamt. Försökte med både tuggummi och hård karamell med resultat att salivutsöndringen ökade betänkligt och jag höll på att sätta i halsen på grund av det. Vad göra?

I desperation hostade jag iväg till toaletten i syfte att dricka vatten. Vattnet var mer än ljummet men jag drack begärligt några rejäla klunkar. Precis när jag svalde sista klunken råkade jag få ögonen på varningsskylten som sa att man inte fick dricka vattnet. "Kloakvatten" var min första tanke. Och eftersom det luktade förfärligt på toaletten fick jag de hemskaste associationer.

Väl ute i tåget ansåg jag mig nödgad att fråga tågvärden om vad som föranledde drickförbudet. Det blev ganska tyst i kupéen - alla tittade intresserat på mig. Tågvärden visste inte. Hon hade aldrig tidigare fått frågan. Min stolsgranne dristade att säga det alla tänkte inklusive mig: "Du har kanske druckit toalettvatten". Legionella. Salmonella. Äckelbakterier. Sedan förstärkte han sin tes med "Nu kommer du må illa på planet". Tack så mycket.

På planet var det livat. Fullsmockat. Alla ville hem för att fira fredagen. Vi stod kvar på landbacken utan någon informtion men det var en himla aktivitet längst fram. Det visade sig att planet fått en buckla av cateringbilen och nu måste planet lagas. Jag tänkte "först kloakvattensinmundigande och sedan flygplansolycka. Är det fredagen den 13:e?" Men det är ju bara den 12:e. Det kändes lite lugnande.

Till sist fick vi taxa ut. Och stannade igen. Ny information. Nu väntade vi på en nödlandning som skulle ske. Jag såg framför mig hur ett plan som exploderade rakt framför nosen på mitt flygplan. Jag hann fundera en stund på livets förgänglighet eftersom jag precis fått reda på att en kollegas man störtdog igårkväll i träningslokalen. Bara några år över 50.

Men det redde ut sig. Jag mår fortfarande inte illa. Men mig veterligen tar det ett tag innan legionella blommar ut. Eller salmonella för den delen.

Jag är nog inte på säkra sidan förrän om minst en vecka.

 

mamman

13 september 2008 20:29

Då håller vi tummarna :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...