Jag kapitulerade inför mina svullna fötter och klädde mig i mina nyköpta stödstrumpor innan jag gick till väders med destination Stockholm.

Förutom att jag såg ut som Tant Berta på besök i Huvudstaden var det även varmt som ett smärre helvete. Éftersom jag fick en "stödstrumpefixering" examinerade jag nogsamt alla kvinnliga passagerare för att se om det var någon som delade min belägenhet. Det var det inte. Alla var smala och smärta runt anklarna och iförda små flippfloppskor. INGEN annan hade stödstrumpor. Det föranledde mig att genomföra en del gymnastiska övningar i syfte att gömma stödstumpefötterna. Först försökte jag vika in dem under min egen stol. Det gick bra tills jag kom på att dubbelvikta ben förmodligen stimulerade svullnad. Sedan försökte jag sträcka ut dem under framförvarande stol. Det gick bra tills stolsinnehavaren bestämde sig för att fälla sin stol för en tupplur. Då blev det lite för trångt.

Väl på marken i huvudstaden smet jag in i ett hörn och slet av strumpeländena. Slet är rätta ordet eftersom det är ganska snärjigt att få av stödstumpor på ett lugnt och sansat vis. Jag såg hemskans rolig ut när strumporna var av - alldeles randig. Svullnadsmässigt var det ok.

Resten av dagen tillbringade jag med att i smyg spana på mina fötter så fort jag kom åt. När jag inte ägnat mig åt smygtittande på mig själv har jag försökt röra på mig och befinna mig i skuggan på lunchen för att inte hetsa upp svettkörtlarna i onödan. Svett verkar nämligen inverka positivt på svullnad.

När det var dags för hemfärd tänkte jag först strunta i det strumporna. Jag fick dividera å det kraftigaste med mig själv. Så pass att jag misstänker att jag högt sa "Marsch pannkaka och sätt på stödstrumporna lilla vän". Och det gjorde jag. Jag smög in i en hörna och halade upp de svarta ribbstickade sakerna. Fasade för påtagningen som brukar åtföljas av stön och pust från min sida. Till min stora lättnad gick det relativt smärtfritt och jag fick bara ett enda förvånat ögonkast från min omgivning. En man som jag tror tänkte sno min handväska medan jag var insnärjd i strumporna.

Nå, hjälpte det då? Njae... jag har precis inspekterat fötterna och kan konstatera att de är bättre än vanligt men visst är de svullna. Vi får hur de ser ut imorgon - Darlingen har skrivit ut vätskedrivande utifall svullnaden inte går tillbaka.

Därmed har ett nytt orosmoment instått. Hur i h*lv*t* ska jag kunna flyga till Taiwan eller annat långtbortisantland för att hämta mitt framtida barn? Mina fötter kommer löpa amok av ett dygn på flygande fot. Jag vill inte ens tänka på det.

Och ju mer jag inte försöker tänka på det, desto mer tänker jag på det. Ytterligare ett av livets mysterium.

 

Kajsa

9 juli 2008 21:36

heheh. Inget vidare med stödstrumpor

http://nassez.blogg.se/index.html

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...