Idag har jag haft besök av Köparna av vårt hus. Tillsammans med ett uppbåd av hantverkare. Fru Köpare visade sig var en sprudlande människa i min egen ålder som jag omedelbart fattade tycke för. Hon är gravid och barnet förväntas anlända i juni.

De har tidigare sagt att de ska renovera köket. Nu visade det sig att de ska riva ut hela bottenvåningen. I början uttryckte de sig en smula försiktigt inför mig, men när de förstod att jag tyckte det var helt ok och att min inställning till förändringen var osentimental gick de loss ordentligt. Och vilket jobb de har framför sig!

Det är helt klart att det är Fru Köpare som bestämmer var skåpet ska stå. Hon pekade och vevade, förenklade svårigheter och log sött när hon stötte på patrull. Och hela uppbådet blev charmade och beredvilliga. Ibland är det makalöst härligt att se hur män (hantverkare) reagerar på lite kvinnlighet. De verkar vara villiga att göra vad som helst. Inget är ett problem. Inte som man erkänner direkt i alla fall.

Jag har begärt option på att få komma och hälsa på när de är klara. Och de har begärt att få option på att hälsa på oss i vårt nya hus. 

Och det bästa av allt är att vi sparar flyttstädningen! Vi blev entledigade eftersom de ska totalrenovera det första de gör.  

Idag väntar en smått rörig dag.

Glömde datorn på jobbet och ska snart åka in till stan för att hämta den. Sedan måste jag hem igen för att ta emot köparen av vårt hus. Han kommer körande ner från Småland med ett gäng hantverkare för att mäta i köket. När han mätt klart ska jag kasta ut honom för att åka och klippa mig. Och därifrån ska jag hasta tillbaka till jobbet för att hinna vara med på ett telefonmöte. Tänkte satsa på att vara hemma igen kl 15.30 Kommer nog inte funka så bra.

Däremellan ska jag ringa ett snickeri för att bestämma tid för diskussion om hur våra garderober. Och byta till vinterdäck.

Jag borde kanske bjuda köparen och hans snubbar på kaffe men jag vet inte om jag hinner sitta och småprata...

Förresten fick vi reda på igår att vi troligen inte alls kan flytta in som vi tänkt när vi kommer hem från skidresan. Slutbesiktningen kommer nämligen inte göras förrän i slutet av vecka 9 som det ser ut nu. Så planen är att vi får flytta in i källaren efter att vi gemensamt besiktigat källargolvet så att vi kan stapla våra möbler där...

Idag lyckades vi gå direkt från ett byggmöte till en lampaffär. Tog en katalog. Pekade på en badrumslampa. Och bestämde oss direkt! Bara sådär... har aldrig hänt förut... Så här ser de ut (vi ska ha med frostad bubbla):

Jag är fortfarande lite tagen. Och i eftertankens kranka blekhet så börjar det smyga sig in lite vanlig obeslutsamhet; "tänk om de inte blir bra..."

Vi borde kanske sett dem "live" innan vi bestämde oss....

After workade igår. Sov som en klubbad säl. Vaknade med nackspärr idag.

Jag funderar mer och mer på att bli absolutist.

Det är ju ändå aldrig roligt dagen efter.

Häromdagen skrev jag ett inlägg om att jag skulle bli uppringd om ett jobb.

Dimmorna har skingrats och bruset i mina öron försvunnit. Och jag har hunnit tänka efter min chef egentligen sa.

Jo, han sa att vi nog var flera som skulle bli uppringda. Och att man skulle ha mycket goda kunskaper i excel.

Så... eh... errrhum.... alltså... kanske gick jag händelserna liiiiiiite i förväg och gav mig själv som person liiiiiite för stor betydelse. Jag menar. Ingen har ju erbjudit mig något ännu. Det är faktiskt inte ens någon som ringt ännu.

Det är inte så lätt att vara ödmjuk....

För den här killen började inte året bra....

OBS! Läs hela... Bitterheten eskalerar... 

Mercedes -65 skrotas...

Det går inget vidare med något jag föresätter mig just nu. 

• Viktnedgången går eländigt. 

• Den mentala pausen från adoptionen de närmaste månaderna funkar inte.

Undrar om "tvärtomleken" funkar på mig. Jag lekte den med mina syskonbarn när de var små. När de inte kunde somna sa jag till dem att de A.B.S.O.L.U.T inte fick somna. Givetvis somnade de direkt. Jättemärklig effekt när man tänker efter. Så jag tänkte mig följande scenario:

Jag ska föresätta mig att äta hur mycket godis jag bara orkar och tänka superdupermycket på adoptionen. Och med "tvärtomleken" blir det precis som jag vill. Fast tvärtom.

Det var bara en idé. 

För ett tag sedan var vi mycket intresserade av att adoptera från Bolivia.

Av olika anledningar har vi i princip gett upp hoppet om Bolivia men icke desto mindre blir jag gåshudigt glad när jag läser på BFA:s sida att det kommit två barnbesked på två dagar!