Vi har en väldigt skön dag. En sån dag när man går runt i tystnad tillsammans och gör det man vill. Men ändå känner närvaron av varandra. Min stress över allt som ska landas innan skidresan har klingat av lite. Beror förmodligen på att jag packat tre flyttkartonger.

Min stresshanteringsplan går nämligen ut på att vi ska packa en kartong varje dag. På så vis känns det hanterligt. Problemet är snarast var alla kartonger ska förvaras....

Ute är det ruskprickväder med underkylt regn och blåst. Jag ska strax krypa ner under en filt i sängen bredvid Darlingen. Kanske läsa en bok. Om några timmar ska vi äta oxfilé, pepparsås med cheddartouch, rostade rotsaker i ugn och kanske öppna den där mini-amaronen Corvinan som är så god. 

Vi var hos Hjortfamiljen igår där en vattkoppssjuk liten Hjortpojke höll på att få mig att stanna hemma. Jag har INTE tid att få bältros. Men jag är glad att jag valde att tukta min hypokondriska sida. Man blir alltid så ompysslad hos Hjortfamiljen - goda viner, fantastiska maträtter, otroligt trevligt och engagerat sällskap. Men vi blev så klart lite smått i hatten.

Det kändes imorse. När klockan ringde 8.30 Denna människan hade bokat vibb-träning kl 9.00 Darlingen älskade inte mig speciellt mycket i den stunden och muttrade något om att jag borde få huvudet undersökt som bokat träningstiden EFTER vi blev bjudna till Hjortfamiljen. Han har förmodligen rätt....

Så vi tuktade våra kroppar i arla morgonstund vilket hade den stora fördelen att vi vaknade och blev lätt euforiska. Baksmällan kom av sig.

Nu undrar jag bara var jag ska göra av all eufori... Jobba eller börja flyttpacka?