Ojojoj, vad jag inte ville gå upp för att vibrera idag. Men vi kom upp ur sängen och vi kom iväg. Kl 8.45 marscherade vi in i träningslokalen. Jag köpte vibrationsskor (!!) och tittade mig i spegeln. Förfärligt. Jag såg skabbig ut.

Vi gick igenom hela passet tillsammans med instruktören. Det går inte att maska när man har en instruktör hängandes över axeln. Både jag och Darlingen blev alldeles utsjasade i kroppen men hjärnan tycker inte att man tränat. Endorfinpåslaget är enormt. Tre kvart senare studsade jag ut ur lokalen och pladdrade ivrigt hela vägen hem. Om allt som vi skulle göra.

Sedan blev inget som vi hade tänkt. Det började med att endorfinpåslaget klingade av. Så det blev inget strosande i Köpenhamn som vi tänkt. Inte heller kom vi iväg in till stan. Jag ringde inte en enda av mina vänner. Vi åt istället en lång frukost, umgicks lite med nya huset, städade, handlade lite mat, somnade i sängen...

Imorgon ska vi bjuda mina föräldrar på söndagsmiddag och överraskning som tack för lånet till huset. Undrar om de visste att de skulle vara tvugna att låna ut pengarna i 11 år innan de fick tillbaka dem...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...