Igår levererades ögonen till vårt nya hus. Fönsterna. Vi rustade oss med ficklampa (en klen en) och traskade ner till huset.

Det var nästintill en religiös stund att få se fönsterna "live". Huset blir mer och mer verkligt för varje dag som går.

Fast vi är ännu inte helt säkra på att vitt kitt till olivgröna fönster är helt optimalt. Vår ficklampa var liiiiite för klen för att få klarhet i den frågan. Attans vad årstiden är frustrerande - det är mörkt när vi går hemifrån och det är mörkt när vi kommer hem. Inte förrän på lördag kommer vi att kunna se hur fönsterna ser ut i dagsljus. Men jag har en lyckovirvel i magen så jag tror att det blir jättebra. Och jag har ju sagt att jag ska lita på min intuition mer...

Mest av allt längtar jag efter att få se ytterdörren. Vårt lilla mästerverk. 3-färgsmålad i tre gröna nyanser.

På sätt och vis är jag en smula lättad över att ha fattat beslutet om att inte skicka våra handlingar till Bulgarien. Nu hinner vi njuta av husbygget och det som växer fram. Och sedan kan vi förhoppningsvis njuta och längta efter battingen. Känns skönt att ta en sak i taget.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...