Har ni julklappstorka kan jag tipsa er om fantastiska www.ifolorboken.se. Med hjälp av programvaran kan man göra en oerhört snygg bok med foton som man kan ge bort i julklapp. Jag är begeistrad!

Dessutom kan man göra en bok som kan skickas till det land man ska adoptera från... 

Jag är väldigt seg på hösten. Jämt. Hela jag protesterar när helgen är slut - varje vardagsmorgon är det samma eviga visa. Jag vill helt enkelt inte gå ut när det börjar bli kallt. Men det brukar sluta med att jag gör det ändå. För att jag måste.

Idag bestämde jag mig för att arbeta hemifrån. Och plötsligt kändes det mycket lättare att kliva ur sängen. Bara tanken på att får vara hemma i vårt hus skapade positiva vibbar. Arbetet går riktigt bra. Jag känner mig glad och tillfreds. Ute blåser det småsnålt. Det regnar och är grått. Här inne sitter jag med tända ljus och knattrar på min dator. Effektivt knatter vill jag tillägga. Förutom nu då.

Känner mig så synnerligen nöjd med att lura mig själv att känna mig positiv och nöjd. Snacka om lättmanipulerad ärthjärna.  

Ända sedan vårt hus stod färdigt har det rönt ett stort intresse från traktens hundar, hussar och mattar. Medan hundarna nosar, kissar och bajsar står hussarna och mattarna och titta på huset. Det hela resulterar i en hel del oönskade bajshögar och kissande på vårt hus.

Grannen har sitt eget sätt att hantera oönskade högar - han slänger helt sonika ut dem på trottoaren så att folk trampar omkring i dem. Det tycker jag är som att fortsätta på en dålig trend. Dessutom drabbas oskyldiga människor av äckleriet (även om jag själv anser att jag som husägare är oskyldig vill jag inte att förbipasserande ska få bajs under skorna - det är förmodligen aldrig den bajsande hundägaren som trampar omkring i lämningarna). 

Överhuvudtaget har jag svårt att förstå att människor tycker att det är ok att deras hundar gör sina naturbehov på andras egendom. En ansvarfull husse/matte kan ju låta hunden kissa på den egna väggen eller bajsa på den egna tomten istället om det nu är så himlans okej. Igår stod en man precis utanför vårt köksfönster och glodde in medan hans hund kissade ner väggen. Jag spände ögonen i honom tills han lomade iväg och drog hunden med sig. Att jag inte gick ut berodde på att jag var byxlös.

Idag rann sinnet på mig när jag för femtielfte gången fick lyfta bort stora bajshögar vid vår källaringång. Nu är två djurskrämmor införskaffade på Jula. De sänder ett högfrekvent ljud när något djur närmar sig. Det är inte möjligt för ett människoöra att uppfatta men djuren hör det och ska enligt uppgift dra all världens kos. Passar utmärkt. Skonsamt för allas psyke förutom för djurets men det vägrar faktiskt jag att ta ansvar för - det ansvaret för djurägaren ta. 

Om några få timmar övergår denna dagen i arbetsdag. Jag är emot det. Jag är inte alls färdighelgad.

Gårdagen började illa. Jag var knockade i migrän. Inte förrän jag fått i mig två migräntabletter gaskade jag upp mig och förkunnade med hög röst: "Det vore väl attan om den j*vla migränen ska få förstöra HELA dagen". Sedan marscherade jag ut i bilen och kände mig segerviss. Och det gick förvånansvärt bra.

Vi susade iväg genom ett regntungt Skåne för att gå på Svaneholm slotts julmarknad. Det var ok men inte överraskande bra. Köpte mest lite pycke och småsaker. En sväng på Provinsen hanns också med innan vi landade hos Anderslövarna för att inspektera senaste släktingen. Han var absolut bedårande. Jag blev fylld av vördnad och ville bara titta, titta och titta. Samtidigt knöts magen ihop av en längtan som jag inte riktigt var beredd på. Ett intensivt sug efter småbarnstid. Och en tung insikt att det aldrig kommer att bli så. För det mesta tycker jag att det känns ok att jag får träffa mitt barn först när det är några år. Men igår var det tungt. Man kan inte riktigt värja sig mot en 10-dagars bebis.

På kvällen var vi hos Hjortfamiljen och åt fisk - räkor, pilgrimsmusslor, torsk, löjrom. En både trevlig och behaglig kväll som jag avslutade ganska tidigt eftersom migränen lakat ur min kropp. Darlingen var whiskybegiven och missa mina ganska osubtila signaler vilket ledde till en tvist hela vägen hem. Tur att det inte är så lång väg att vandra. 

Idag har vi mest hängt och softat. Käkat lunch på Pizza Hut. Köpt servettringar. Försökt hitta adventsstakar (ingen framgång). Försökt köpa fönsterfilm (ingen framgång). Och så ett pinsamt besök på Expert i syfte att inspekterar platta TV-apparater. Det slutade med att jag fnissade hysteriskt åt reklamen för "Vi hade i alla fall tur med vädret" istället för att ha åsikter om vilken TV vi ska ha. Jag tycker att vår nuvarande TV är rätt ok. Men Darlingen anser att vi är hopplöst omoderna: "Till och med dina föräldrar har ju haft platt-TV i ett halvår!", säger han upprört när jag säger att vi har tre tjock TV-apparater som fungerar.

Nu har vi kommit fram till en kompromiss. Vi ska köpa en billig en. Sedan ska vi hotta upp den när Batting anlänt. Och då ska billiga TV:n få flytta ner i källaren. Fast jag vet inte riktigt om jag kan lita på Darlingen. Ikväll har han surfat länge och väl på hemmabiosystem. Jag tror att han kommer att kuppa in något mer avancerat än vi är överens om...

Jag har fått en ny hang-up - jag måste kolla riksdagens sida dagligen för att se om det hänt något som jag ska känna till. Som handlar om adoption och ålder. Och jag har kommit fram till att det händer ganska mycket.

I dagens skörd finns en fråga från Kjell Eldensjö (kd) som önskar skriftlig svar från justitieminister Beatrice Ask.

Ska bli intressant att se vad hon svarar....

Förra helgen beslutade vi oss för att familjen ska gå på Laberos trollerispektakel istället för att köpa julklappar. Det kändes riktigt bra. Idag fick jag reda på att vi är hur trendiga som helst eftersom årets julklapp är en upplevelse.

Jag tror det är därför jag blev med lugg. Jag är omedvetet trendig. Det känns bra för då slipper jag anstränga mig.

En annan bra sak är att vi fått svarfrån Rydéns angående adventsljusstakarna - de finns fortfarande till försäljning! Vi har fått en lista på återförsäljare och ska kontakta någon av dem. Men det dök upp ett nytt problem - de finns även i rött. Nu är jag tvehågsen eftersom jag köpte en vit tidigare. Darlingen var inne på svart för att vi har lite svarta smidesdetaljer här och där. Men såååå trendig är jag faktiskt inte.

Glömde alldeles bort att jag ringt till AC för att förhöra mig om Etiopien. Vi står på plats 24 idag. Alltså har vi skuttat framåt lite sedan väntelistan publicerades.

Enligt konsulenten hoppas man att antalet barnbesked ska öka från 34 till ca 50 barn i år. Och att det håller i sig även nästa år. Väntetiden i Sverige är i dagsläget ca 2,5 år. Det innebär att vi förmodligen inte skulle kunna skicka dit förrän efter sommaren 2009. Vilket därmed innebär att vi kommer hinna ansöka om nytt medgivande innan det blir vår tur.

Konsulenten hade precis pratat med ett par som låg på 10:e plats och hade väntetid sedan januari 2007. Med andra ord är det en riktig propp i januari 2007. Typ en sidådär 14 familjer. Än en gång önskar jag att vi varit lite snabbare med inbetalningen...

Ett högre medgivande kan ha betydelse eftersom de flesta har 0-12 eller 0-18 mån i Etiopien. Men det var långtifrån säkert att det verkligen var så.

Nu återstår ett mail till familjerättssekreteraren för att försöka utröna hur de ställer sig (preliminärt) till nytt medgivande nästa höst. 

Phew. Detta är faktiskt kämpigt med all logistik och information som vi ska förhålla oss till och försöka forma en strategi av.

Och det lär bli kapplöpning mellan Etiopien och Taiwan för vår del. Kanske tillkommer något land till ;-).

Idag fann jag den. Adventsljusstaken med stort A. Jag blev överväldigad. Förälskad. Den bara stod där. Rakt upp och ner. Vit. Handgjord. Med krusiduller. Gammaldags. Med små töntiga lampor som ska likna lågar. Men herregud - vem bryr sig om detaljer när man blir kär?

Jag snodde runt som en tok efter en expedit i butiken Inte det lättaste eftersom man håller på att byta både inriktning och regi. Adventsljusstaken såldes av den utflyttande inredningsbutiken. Till det facila priset av 195 riksdaler. Enligt uppgift hade den kostat 995 kr.

Jag frågade givetvis om fler och fick ett godmodigt svar: "Om vi hade haft fler hade jag inte sålt dem till dig det för det priset". Hrmpf!

Darlingen blev också kär. Jag har ägnat en timme åt att surfa runt för att hitta återförsäljare. Ingen saluför dem. Förmodligen är det en gammal artikel som man rafsat fram i den allmänna villervallan som uppstått vid utförsäljningen. Kartongen är en smula bedagad så det verkar troligt...

Nu har jag mailar självaste tillverkaren - Rydén i Gnosjö. Ett desperat och känsloladdat litet mail. Tusan  så skämsigt man kan bete sig- varför var jag inte formell och samlad i min framtoning? Tur att man är hyfsat anonym på nätet. Nu behöver jag bara skämmas inför mig själv.