I söndags hade vi en jättejobbig kväll med mer eller mindre hysterisk Knodd. Det var första natten utan nappen. Kvällarna därefter har varit jobbiga i varierande grad men utan hysteriska anfall. Igår var det dags igen. Knodden satt och byggde lego med Darlingen. Det gick jättebra tills det började klia i benen. Det yttrar sig genom att benen börjar spännas och fötterna gnids intensivt mot varandra. Och när det börjar klia i benen blir Knodden arg. Vi vet inte riktigt vad kliet beror på men vi gissar på att det är något slags nappabstinens (nappen gick sönder i söndagskväll och ingen annan duger vilket innebär att Knodden slutat med napp hastigt och lustigt).

Eftersom legobitarna började vina i luften i takt med att kliet eskalerade satte Darlingen Knodden i soffan med sin snuttefilt. Det blev bara för mycket för liten Knodd. Hysteriskt gråt. Vi fick ingen som helst kontakt med honom. Det fortsatte i en timme och vi blev mer och mer oroliga. Hela kroppen spänns som i kramper, gråten blir olik all annan gråt, Knodden slingrar och vrider sig i våra famnar. Han kan t ex ligga i knäet på en av oss medan benen ömsom spänner sig och sprattlar. Det finns ingen lucka i gråten att avleda. Svetten forsar och pyjamasen blir dyblöt. Han vill inte ligga i sin spjälsäng. Han vill inte ligga i vår säng. Han vill inte vara i soffan. Han vill inte vara i våra famnar. Han vet förmodligen inte alls vad han vill mer än bort från sin egen kropp.

I hopp om att avleda stoppade vi gråtande Knodd i badet. För att svalka honom och få kontakt med honom. Gick inget vidare. Funkade inte heller med dricka, glass, clementin eller annat.

Två attacker kom igårkväll. Till sist satte la vi honom i spjälsängen och satte på klassisk musik. Då plötsligt upphörde gråten och han började kolla vad vi gjorde. Kort efteråt kom han till ro. Tack och lov eftersom det var Bonusens cd-spelare vi använde och den är sönderspelad vilket innebär att det hackar efter några minuter. När han äntligen kom till ro fortsatte han åstadkomma darrande gråtandetag i sömnen en lång stund. Förmodligen tar han med sig ledsenheten in i sömnen.

I sena nattens timmar pratade vi om hur vi skulle hantera dessa attacker i framtiden och varför de kommer. Det kan finnas många anledningar. Nappabstinens, alltför många intryck, dåliga rutiner, för lite sömn (han har inte sovit middag på två dagar), ren och skär ilska som han inte kommer ur pga övertrötthet.... Vi har i alla fall bestämt att dra ner på det sociala för att se om det blir bättre. Vi ska också försöka skapa bättre sovrutiner där vi går och lägger oss tillsammans med Knodden, läser och stillnar. Det är inte vad vi önskar och vill eftersom vi behöver få lite vuxentid då vi hinner prata. Mycket vuxentid blir det inte med en Knodd som somnar först vid kl 22-23, ofta efter en timmes tjorvande som tröttar oss något enormt.

Kanske är det hela normalt för åldern och vi är läser in för mycket i dessa hysteriska anfall. Vi vet ju också att fostermamman - vid varje uppdatering och annan kommunikation - påtalat att han haft besvärligt humör även hos henne. Vi tycker inte att det är så besvärligt på dagarna. Det är en envis och viljestark 2,5 åring men så är ju de flesta barn i den åldern. Men att inte få kontakt, kunna avleda eller lindra är en helt annan sak.

Håll tummarna för att vi får en lugn kväll...