Inget nytt på Knodd-fronten mer än att vi fått fotona vi beställde i söndags och jag har köpt ett nytt fotoalbum i plast. Ska fixa i helgen. Idag kom också juniorpåslakan som jag beställt. Väntar på ytterligare ett. Jag har också börjat skriva en ny lista på saker som måste fixas. Den gamla låg på gammeldatorns desktop och är nu försvunnen. Där låg tyvärr också en dagbok på vår Knodd-väntan som var tänkt för Knodden. Den sörjer jag nog mest. Det är inte samma sak att efterhandsskriva.

Det är en hel del med jobbet. Projektet flyter på och jag måste säga att det går riktigt bra. Folk är förvånansvärt mottagliga och positiva trots vårt budskap och stora omorganisationer. Tror mina kollegor i de andra regionerna har det mycket tuffare. Jag trivs väldigt bra med att fullt upp för då slipper jag fundera så mycket på Knodden. Det finns ändå inget jag kan göra.

Darlingen jobbar i helgen. Det är ganska sköna helger när man får tid för sig själv. Jag brukar inte vara så värst produktiv men brukar fixa lite gott käk och städa lite. Jag mår bra av att städa ibland. Får mig att känna mig duglig och effektiv. Precis som med listor. Listor är finfina saker.

Det händer inte så mycket annars. Känns som om mycket står på vänt. Jag begraver mig i mitt arbete. Ibland går jag här hemma och försöker föreställa mig livet med en liten Knodd. Det är mysigt. Samtidigt är jag livrädd för att inte orka hålla Knoddens tempo.

 

Tips

21 januari 2010 23:32

Det låter så trist att tappa dagboken...

Om du fortfarande har kvar hårddisken från gameldatorn kanske man kan rädda dagboken genom att stoppa in hårddisken i en annan dator? Om inte själva disken pajat, alltså. Skaffa sedan en gmail-adress och maila dagboken dit så finns den kvar där om datorn hemma bryter ihop.

Hoppas du kan få tillbaka dagboken!

 

mammman

23 januari 2010 14:28

Aj då. Jag tänker på dagboken och förstår våndan över den. Hoppas att Tips tips kan hjälpa er att få ut dagboken på något vis.

Visst är det skönt att få dagar för sig själv, att bara gå runt och göra just det som känns roligt eller vad man nu vill göra. Ibland är städning och strykning väldigt avkopplande, speciellt om man får göra det när man själv känner för det och inte för det blivit ett berg som skall arbetas bort.

I ditt sista stycke känner jag igen mig så jätte mycket. Som jag fantiserade. O så rädd jag var för allt jag inte skulle lyckas med. Jag har överträffat mig själv i mycket och det tror jag att du också kommer att göra, men det är väl ovisheten som får oss att rädsla.

Vi är nog ganska många som hjälper dig/er att hålla tummarna på att det jobbas för fult på Knoddens papper nere i Taiwan och att det snart dyker upp ett rese datum för er. Det är därför som ni inget hör, de har helt enkelt inte tid.

En styrke kram från mig

http://www.babyonskan.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...