Kronprinsarnas lille gosse är 2 år och 3 månader. Han kan räkna jättelångt. I synnerhet om varje räknad siffra kan ackompanjeras av ett hoppskutt. Då kan man räkna ända till hallon. Ibland kan man ta sig ända till fjorton men då får man skarva lite på slutet. Det låter ungefär så här:

"Ett, tå, te, fya, fem, sex, sju, åtta, nio, hallon, fjorton" där fjorton uttalas med triumf och ett strålande leende.

Många hoppskutt i soffan blir det. Men inte fjorton.

En annan innovativ unge i vår nära krets har överfallits av lust att sticka. Hon har fått nån stickmojäng av Farmor. Hon sticker mössor och alla möjliga saker. Nu har kom kommit på hur hon ska tjäna pengar. Hon ska sälja sin alster i byns mataffär. Där ska hon sitta vid ett litet bort och sticka. Så att folk ser att mössorna är hemgjorda. Då kan hon nog få sisådär 10 kronor styck för dem tror hon. Om Farmor fodrar dem kan Farmor få 1 krona i lön per mössa. Det var inte Farmor så intresserad av så. Istället blir det den lilla krämarens mamma som får 1 krona i lön för att fodra prototypen. Den är såld till Morfar för 100 kr.

Jag hoppas Knodden inte får för sig att börja sticka egenhändigt stickade mössor. För jag kan inte fodra dem.