Min kropp har i viss mån kapitulerat. Den har i alla fall gått ner ett ynka kilo. Jag ser det som en stor seger eftersom Kroppen kämpat emot med alla fettceller som finns.

Men nu har Kroppen börjat med ett nytt trick för att förarga mig. Eller förfinat ett gammalt trick. Mina fötter och anklar svullnar. Och det är ingen liten fjantig svullnad - nä, det är rejält! Det är så illa att fötterna nästan väller ur skorna. Det ser inte klokt ut. Ont gör det också. Det blir stumt och konstigt.

Jag och Kroppen är verkligen inte kompisar. Och det är ganska dumt eftersom vi måste dras med varandra. I resten av livet.