Det är så härligt att se sambon! Han har verkligen tagit tag i hela adoptionstanken och jag känner mig inte så ensam längre. Tror faktiskt att han tänker och undersöker mer än jag själv gör. Han har fixat tid för första samtal på Familjerättsbyrån. Vi har inte riktigt klart för oss vad samtalet ska leda till eller om det helt enkelt är starten för hemutredningen. Vi får se. Huvudsaken är att vi är på banan.Har också insett att vi kommer att behöver ha ett högre medgivande än vi egentligen skulle vilja ha. Är lite rädd för skador på barnen. Speciellt har barnen från baltiska länder ofta föräldrar som missbrukat under graviditeten och som gett dem bestående skador. Inte helt ovanligt med ADHD. Jag önskar så innerligt att Kina hade kunna vara aktuellt för oss. Men vi är för sent ute...