Hittills idag har jag hunnit med att fatta följande beslut:

• Den infällda belysningen i trappan ska tändas separat från trappväggsbelysning och hallbelysning i källare. Trappbelysning och hallbelysning i källare ska därmed tändas med samma strömbrytare inkl dimmer.

• Det är ok att man tar 2 steg för att nå hallbelysningen i källaren när man kommer in från källaringången. Även om det kommer att bli förfärligt mörkt innan man hittar knappen...

• Trappväggsbelysningen ska gå att tändas från varje plan + dimmer.

• Den infällda belysningen i trappan ska tändas från entreplan (och ev. ovanplan).

• Vasken i tvättstugan blir IFÖ Compact 12 Allbänk som byggs in i IKEA-inredningen. 1200 mm lång, 22 mm djup.

• Tryckknappen (snacka om nivå på besluten!!) på den vägghängda toaletten blir IDO 69078 blank krom.

• Glaset i duschen blir Twist. Knoppar K1 (än en gång... detalj som vi inte ens föreställt oss att vi måste besluta om...) i blankkrom. Profiler i blankkrom. 

• Slät puts på ytterväggarna i bruten vit (vi ändrade oss... )

Däremot har jag inte hunnit jobba ett endast dugg....

Vi är nu helt förberedda på julen! Det har nog aldrig hänt. Det är tack vare våra goda insatser förra helgen. Till och med julkorten skickades i tid!

När jag var liten sa mina föräldrar att vi barn hade "julnerver". Precis så känns det i år. Jag känner mig förväntansfull och tycker det är oerhört mysigt att fixa jul nu när jag har någon att fira med. Det passar kanske inte att en 40-åringen är uppspelt och förväntansfull men ... eh... jag... ähum... är det. Darlingen är lite akterseglad eftersom han jobbar som en liten slav fram till jul. Så jag försöker dämpa min värsta julentusiasm för att inte köra slut på honom...

Idag har vi köpt julgran. Enligt tradition i våra familjer kommer den inte in i huset förrän den 23:e. Julskinka inköptes också. Liksom sill som är klar på 5-minuter. Nu försöker jag locka Darlingen att bli chef över sillverksamheten men han är lite trögstartad. Han läser mest sudoko och virrar på huvudet åt att jag örlar omkring.

Jag var hos en väninna igår för att se alla avsnittet med Mia och Klara. Vi orkade bara 5, 3 återstår. Syftet var att vi skulle påminna oss om våra singelår... Det var trevligt som alltid men singelåren känns avlägsna. Det var bara korta stunder när vi stod på balkongen och rökte som vi fick nostalgiska flashbacks. Annars var i princip allt nytt - bebis var med, sambo var med, jag var tjockare och vi diskuterade att inte misslyckade dejter.

När jag kom hem säger Darlingen med lätt olycksbådande röst att Elaka Grannen varit på besök. Min omedelbara reaktion blev:

"Ahhh näääe. Vad var det nu då?!"

Döm om min förvåning när fortsättningen var att Elaka Grannen med Fru hade öst beröm över oss och berättade att vårt hus skulle bli Ortens vackraste hus! Och kuporna var pricken över i:et. Darlingen blev så till sig att han på stående fot bad Elaka Grannen om hjälp att välja utebelysning varpå vi raskt blev hembjudna på glögg någon dag i veckan. Det passar bra eftersom vi har förberett julklappskorgar till våra närmaste grannar (inkl Elaka Grannen) som en liten kompensation för allt elände de får stå ut med under byggtiden.

Det här med utebelysning har varit en svår nöt att knäcka. Vi har inte hittat utelampan med stort U. Men Elaka Grannen har vackra utelampor som är väl lämpade för dubbeldörr. Det fina är att de äger en lampaffär på Orten. När de skulle välja utebelysning till sitt hus letade de igenom hela Sveriges utelampssortiment och hittade ingen de gillade. Till sist fann de vad de sökte i Österrike. Och vi fann vad vi sökte på deras ytterväggar :-) . Och nu ska de alltså hjälpa hos med hemtagningen.

Det kan också vara som så att Elaka Grannen söker allierade. De är nämligen inte så populära i gatan... Vi får väl se vad som händer när vi glöggar ihop.

Det är minsann lömskt att vistas bland folk just nu. Det grasserar vinterkräksjuka. Två arbetskamrater har insjuknat.

Jag gillar inte när folk nyser för närvarande. Speciellt inte om jag går efter dem och de inte håller för munnen. Då känns det som om jag går rätt in i ett nysmoln fullt av aggressiva baciller med horn i pannan. Kan föreställa mig hur de attackerar min näsa, ögon och mun.

I såna stunder håller jag andan, blundar och kniper ihop munnen.

Är vinterkräksjuka luftburet? Och varför finns det ingen sommarkräksjuka?

Åh, vad jag inte vill bli sjuk.

Igårkväll överlämnades den silvriga hyacintdildosen. Den väckte - även utan silvorkulorna - stor uppmärksamhet. Förstår egentligen inte varför eftersom det bara var lite mossa och silvrig tråd. Och massor av silverströssel. Man kan ju bara spekulera i hur stor uppmärksamheten blivit om silverkulorna hängt kvar....

Två syskonbarn sjöng med vibrato och lite egna julknorrar. Nästan som IDOL fast ändå inte. Vi vuxna var djupt imponerade. Småknattarna som inte var stora nog att gå i lucia-processionen satt knäpptysta och såg alldeles tagna ut. Sedan åt vi lussekatter, julgodis, drack glögg och diskuterade "Bonde söker fru". Det slutade med att vi såg programmet tillsammans och alla babblade i mun på varandra. En intressant kväll där TV:n ingick i det sociala livet. Inte så vanligt för vår del...

Igår skulle vi välja putsstruktur till huset. Och eftersom folk i byggbranschen jobbar 7-16 fick vi ta ledigt på eftermiddagen. Till råga på allt gillade vi inte någon av de putstyper som erbjöds oss (läs: ingår i offerten). Vi vill såklart ha den dyrare handstrukna putsen med lite "knottror". Gillar inte sprutad puts. Jag är så trött på att vi alltid gillar det som är dyrast. Livet blir så jobbigt då. Nu får vi väl begära ny prisuppgift men det börjar dra iväg så jag har egentligen inget hopp om att vi ska ha råd. Det är trots allt bara puts.

Just nu staplas besluten hos oss. Och snart är det byggmöte igen.

Pust.

Jag har inte funderat så mycket (än) på hur vi påverkas av Regeringsrättens dom om ålder i samband med medgivande.

Jag är 40 och Darlingen 42. I år. Nästa år är vi 41 och 43. När det är dags att förnya medgivandet är jag 42 och Darlingen 44.

Gulp! Som det kontrollfreak jag är så vill jag ha koll. Jag vill veta. Om vi inte får förnyat medgivande pga ålder är det ju lika bra att få veta det idag. Så man kan förbereda sig.

Fast det är ju ingen som idag kan berätta om hur man kommer hantera frågan om 2 år. 

Innan vi somnade igår såg vi ett inspelat program som heter "När storken sviker", DR1. Det handlade om 3 familjer som adopterat och var en uppföljning av tidigare program. Andra delen sänds om en vecka.

Det var alldeles bedårande. Alla barn är märkligt underbara skapelser men adopterade barn får mitt hjärta att svälla lite extra. Jag ler. Darlingen ler. Barnen var säkert som barn är mest men det är så härligt att få ta del av positiva historier. Berättelser om helt normala familjer som det går bra för.

En av familjerna - som adopterat 2 barn från Sydafrika - hade trots att de inte kunde få barn tidigare - blivit gravida. De var i 8:e månaden. Nu blir det väl vatten på fördomskvarnen om att adoption får föräldrarna att slappna av så att de på egen hand kan skapa liv...