Jag kan inte släppa tankarna på det här med att vara kapabel att få biologiska barn (utan hjälp) men ändå välja att adoptera.

Därför gav jag mig i kast med att kolla BFA:s regler. Det visades sig att ca 50 % av BFA:s länder har krav på intyg om svårigheter att få barn eller intyg om att det är medicinskt olämpligt att få barn.

De senaste dagarna har undrat om jag (och Brummelisa) är de enda som tänker i dessa termerna. Därför känns det som en bekräftelse att så många länder delar min åsikt och kräver intyg på oförmåga att få biologiska barn.

Jag tycker att det är ytterst relevant att fundera på ämnet när väntetiderna eskalerat och det finns dubbelt så många villiga adoptanter som det finns barn tillgängliga för adoption. När jag läser i trådarna på adoptera.nu får jag en känsla av att köerna fylls av personer som är fullt kapabla att få biologisk avkomma. Det verkar inte helt ovanligt att familjer väljer att få biologiska barn medan de köar för att få adoptera. 

Jag undrar varför det blivit så ofantligt intressant att adoptera. Jag menar, det är färre barn som behöver adopteras (=tillgängliga för adoption) men ändå har intresset att adoptera formligen exploderat.  Är det Angelina-trenden?

 

Brummelisa

16 oktober 2007 12:41

Ja, MIN ståndpunkt är ju helt klar. Jag är helt övertygad om att det är Angelina, Madonna och andra (som dessutom verkar adoptera som välgörenhetsprojekt, eller ÄNNU värre - SAMLINGSPROJEKT där man ska ha ett barn från varje världsdel) som inspirerar många.

Nu medan jag skriver slår en annan tanke mig: kan det vara så att eftersom vi väntar längre och längre med att bilda familj så vill folk inte försöka skaffa biobarn av rädsla för att något ska gå snett? Att man tror att det är säkrare att adoptera?

Nej, nu börjar den RIKTIGT bittra cynikern i mig vakna, så jag avrundar.

Vad än anledningen eller anledningarna är så gör det mig så frustreraaad!

 

Pipeline

16 oktober 2007 12:57

Igår roade jag mig med att läsa presentationer på adoptera.nu. En kvinna berättade att de valt att få biologiskt barn först. Sedan ville de adoptera, men det var så långa väntetider. Medan de väntade så tyckte de att de kunden skaffa biologiskt barn nr 2. Nu hoppades de att trean skulle bli adopterat. Och fyran...

Då känns det så orättvist. De kan ägna sig åt barnalstring medan de väntar i köerna medan sådana som du och jag biter ner naglarna av oro för att inte kunna få adoptera.

Jag blir jublande överlyckligt glad om jag får ett endaste ett. Adopterat.

 

Brummelisa

16 oktober 2007 14:07

jaa, du... VARFÖR väljer man att adoptera en sådan gång? har folk någon masochistisk ådra som gör att de tycker det är så fantastiskt njutningsfullt att vänta på hemutredning, gå föräldrautbildning, vänta i köer i Sverige och vänta i köer utomlands? För att inte tala om kostnaden (som man ju egentligen inte får tala om i dessa sammanhang).

Jag tror inte folk är vare sig masochister eller miljonärer, så då återstår i mina ögon bara världsförbättraranledningen.

Kan inte någon upplysa dessa om hur fel ute de är? Organisationerna? Föräldrautbildarna? Familjerätten? Sverker?

 

Anna

20 oktober 2007 08:19

Jag har funderat på det där. Jag tror att de som säger att "nästa barn blir ett adopterat" ser det som en god gärning. Varför ska man absolut ha biologiska barn när det finns så många barn i världen som behöver hjälp? Jag tror INTE att de har den mista koll på vilken utdragen process det handlar om. Men att det finns många barn i världen som skulle behöva en ny familj råder det väl ingen tvekan om.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...