Stor sorg har drabbat mina syskonbarn. Deras äldsta kanin - 9 år - är avdagatagen pga av kaninpest. Oron är nu stor att pesten spridit sig till familjens andra kaniner. Jag frågade hur man säkert kunde veta att kaninen hade kaninpest. Mittersta Rosenflickan - 11 år - meddelade då:

"Han hade förstorade könsorgan och var i ögonen"

Hoppas den stackars kaninen inte hade morgonstånd och morgongrus i ögonen. Isåfall går han gå till världshistorien som den mest missuppfattade kaninen någonsin.

För några dagar sedan så upptäckte jag att det stod på Hemnet att huset skulle visas kl 16-16.30 Den 3 oktober. Idag. Efter en snabb kontakt med mäklaren fastslogs att ett misstag begåtts; en liten bock i en ruta hade resulterat i att det blev en öppen visning. Dock var inga spekulanter var anmälda. Uppgifterna om visningen togs bort omedelbart.

I flera dagar har jag känt på mig att det skulle komma en vilsekommen spekulant. Jag borde skatta min intuition högre.

Prick kl 16 ringde det på dörren. Ett par i min ålder. De såg oförskämt pigga och friska ut. Jag såg ut som en riktig fågelskrämma. Huset var rörigt, ovädrat och varmt. De sa att det bokat tid. Det slutade med att jag fick agera mäklarassistent. Kändes helskumt att stå här i två fåniga pippilottor, osminkad, med gällivarehäng, glåmig och visa sovrummet som var en orgie i tidningar, böcker, arbetsdokument, foto (!), 2 mobiltelefoner och 1 vanlig telefon. Men tack och lov inga snytelappar. Då hade jag bara dött av skam...

Jag tror att jag var alltför vältalig.

Jag förstår varför inte ägare ska visa sitt eget hus.

... idag kom ytterligare ett bud! Och det är inget dutteri med 10.000 kr hit eller dit. Det är rejäla summor.

Jag vet inte vad jag ska tro. Det verkar inte mäklaren heller veta.

Måtte (andra gången jag skriver det idag) det hålla hela vägen ut!

Nu har jag - i mitt försvagade tillstånd - dessutom blivit en sån där tråkig människa som skriver om mina krämpor.

Måtte jag bli frisk snart.

Nä, nu är jag förbannat trött på att sitta här hemma och uggla med snorig näsa, skrällande hosta och ont i ryggen (tillkommit).

Tycker det har varit lite si och så med mitt immunförsvar det sista året. I samband med att jag fick nytt jobb så har det gått utför. Nu när jag inte längre har så många kundbesök att passa så verkar min kropp ta sig friheter. Förra hösten hade jag flera sjukdagar och likaså i våras. Nu är jag igång igen. Och inte drabbas jag av några mjäkiga förkylningar med lite klädsamt snorande heller. Nej, jag drabbas av kulsprutenysningar, feber, värk i kropp och huvud och skrällande bronkithosta.

Därför har jag bestämt mig för att börja äta vitaminer.

Detta var nog dagens statement.

Jag hade egentligen tänkt skriva att jag bestämt mig för att börja träna. Men det har jag ju inte. Men det hade låtit bra...