I fredags tog det nästan 2 timmar att köra upp till ett regntungt Torekov. Dessutom var vi sena redan innan eftersom jag ätit dåliga räkor på dagen och vi stötte på vår nya granne när vi svängde förbi tomten för att titta på de oranga pinnarna som visar var vårt hus ska stå. Det blir nästan ingen trädgård kvar. Värsta dockhuset.

Jättetrevligt i Torekov. Grillspett, rött vin och kortspel. Denna kvinna har aldrig spelat fyrmannawhist ((heter det verkligen så?) men vann båda omgångarna med Darlingen. Darlingen är duktig på att hålla koll på kort och sånt. Räknar och tänker. Vi ruljerade. Tydligen spelade jag tydligt och var lätt att läsa. Tur att det inte var poker vi spelade för där är mitt kroppspråk säkerligen alltför avslöjande.

Kom i säng på tok för sent med tanke på att Darlingen och Möllevångaren skulle spela golf kl 8.25 Det blev inget med den saken. Regnet öste ner hela förmiddagen och när det äntligen var en lucka i molnen gick vi på hundpromenad. Det blev blött. Jag har inte varit så blöt på år och dag. In på bara skinnet.

Fick mitt livs första vattenplaning i 90 km i timmen. Det var läskigt. Men kroppen reagerade instinktivt, jag frikopplade och lyckades få kontroll över bilen. Det var nära att vi hamnade ute på en åker. Det var tur att vi hade Darlingens bil. Blev hungrig av näradödenupplevelsen.

Åt hamburgare på Gobiten i Ängelholm. Utan lök, tomat och gurka. Bara tjock dressing och en vidbränd hamburgare. Det är skillnad på folk och folk. Och på stad och stad. Jag blev beklämd. Ett blått lysrör i hörnan för att fånga insekter. Några pokermaskiner. Människor som tuggade i sig pommes med tom blick. Trasiga kläder. Smutsiga jeans. Arbetsställ. Oklippta hårtestar. Smutsiga t-tröjor med svettringar. Ingen verkade ha roligt. Alla bara åt och stirrade. Tuggade och svalde. Jag har tillbringat många somrar på Bjärehalvön och arbetar hos släktingar. Plockat potatis, sallad och jordgubbar. Skurit blomkål och rensat ogräs. Matat grisar och öst dynga. Det ÄR ett speciellt liv. Men ändå? Hur länge kan en t-shirt leva? Hur säckiga kan ett par träningsbrallor bli? Har man så fullt upp med att bruka jorden att man glömmer att omgivningen tolkar det den ser? Kanske är det fel på mig som blir beklämd. Kanske har jag bott i stan för länge. Kanske är det människorna på Bjärehalvön som gör rätt - de är sig själva rakt upp och ner.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...