Igår och idag har vi gjort del 1 i föräldrautbildningen. Det är en brokig skara av människor med olika utgångslägen och förutsättningar som deltar. Många är i vår ålder, en del hade barn sedan tidigare och någon hade precis uppnått "adoptionstillåten" ålder. Flera verkar livrädda för utredaren och känner oro för att svara ärligt på frågan om man kan tänka sig att adoptera ett handikappat barn. En del tänker på syskonadoption. Ett par hade 3 barn varav det sista var 1,5 år. Ett annat par bor i Ryssland och ska göra adoption från barnhem där. Vet inte om jag fått svar på så mycket nytt men tyckte det var jobbigt att "medsystrar" missförstod mig stundtals. Det är en viktig insikt att man blir bedömd utifrån andras referensramar om vad som är rätt och riktigt. Hade bl a diskussioner om både rökning och trauman. Jag känner ibland att jag börjar i "fel" ända när jag skissat upp alla problem som kan uppstå och betar av ett efter ett. Andra verkar göra tvärtom, dvs upptäcker problemen efterhand. Det finns ju inget rätt eller fel men det är besvärligt att tvingas konfrontera sig själv och inse att jag kanske måste fundera på att vara mer taktisk. Har även funderat en hel del på syskonadoption. Sambon var mycket nöjd och tyckte var kursen över förväntan. Han tycker att Bolivia känns som "rätt" land för oss och jag tycker också att det verkar bra, förutom väntetiden som är 0,5-1 år. Under några timmar i eftermiddags funderade vi både på Ryssland eftersom det Rysslandsboende paret berättade att det fanns 8000 barnhemsbarn bara i deras län. De hade besökt ett barnhem och var mycket imponerade över mottagandet. Men att göra en enskild adoption är kanske alltför svårt. Vi var tvunga att lämna kursen i förtid i gårkväll eftersom sambons syster ringde och berättade att hon inte fick tag i "svärmor" som var sjuk. Ingen svarade när hon ringde. Sambon var rätt bleknosad innan vi fick kläm på att "svärmor" äntligen öppnat dörren. Hon visade sig vara i dålig skick, ordentligt uttorkad. Det blev en tur till akuten och nu är läget under kontroll. Höger sida lunginflammation och en rejäl urinvägsinfektion. Skönt att hon är under vård. Vi var där en stund efter adoptionskursen och hennes värden hade förbättrats.Puh! Intensivt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...