Nu har jag äntligen haft kraft att ta tag i adoptionsfrågan.I onsdags fick vi brevet som befriade sambon från ångest angående belastningsregistret. Han blev som en ny människa. Dessvärre var jag på väg att bli sjuk så min energinivå var låg. Sedan däckade jag i halsont och först igår var jag pigg nog att fundera vidare på vilken organisation som vi ska anmäla oss till. Sambon har redan funderat och som vanligt så tyckte vi likadant; det blir Adoptionscentrum för att de förmedlar så många adoptioner och BFA för att de är trevliga och har Polen + Litauen. Vet inte varför Polen och Litauen känns bra, kanske beror det på den där äldre familjen som adopterade 3 syskon som var på TV. De organisationer jag pratade med igår tyckte vi skulle ha medgivande upp till 4 år för att ha ett bra utgångsläge.Nu återstår bara föräldrautbildning, giftermål och hemutredning. Inte så bara men det känns i alla fall bra att vi är igång. För övrigt vill jag må bättre snart. Är trött på halsont, huvudvärk och däppt näsa. Men ju längre jag är sjuk desto längre låter jag bli cigaretterna. Och DET är ju bra. Ska jag kanske äntligen bli avvänjd?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...