Jag har fått en förfärlig ungdomsblemma på hakan. Den värker. Jag har glömt att det värkte att ha blemmor. Så länge sedan är det. Alltså känner jag mig ung och retarderad på nåt sätt. Darlingen tittar doktorsaktigt på mig och säger att det är stress. 

Pfffft. Som om jag skulle vara stressad? Nääe.

I övrigt ska dagen ägnas åt inventering av Knoddens klädbestånd för att utröna vilka luckor vi behöver fylla igen. Vi försöker ha lite koll på temperaturen i Taipei och Hualien. Det växlar oerhört. Vissa dagar är det 27 grader. Andra 17 grader. Vi får rusta oss för lite av varje. 

Det är en mycket märklig känsla att inte jag ska jobba på jätte, jätte, jättelänge. Dessutom har ju inte allvaret (läs Knodden) med föräldraledigheten börjat ännu så allt känns ju som vanligt. Fast med semester. Igår, när vi körde hem från Helsingborg, fick jag en deppkänsla när vi körde förbi min arbetsplats. Inte depp för att jag inte ska vara där på ett tag utan hjärnvimsighet i stil med "Uhuuu... nu är det bara söndag kvar, sedan ska jag jobba igen". Men precis när jag tänkt tanken virvlade magen till och satte hjärnan på rätt spår. Jag ska ju inte dit på jättelänge!

Magen verkar vara mycket klokare än hjärna ibland. Mer PÅ och medveten liksom.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...