Det känns bättre nu. Det verkar som om det behövdes en veckas anpassning till resebeskedet.

På jobbet har jag så smått börjat inse att jag inte kommer hinna med. Det är lättare då. För då kan man på allvar börja stryka saker.

Hemmavid skriver jag en förfärlig massa listor i hopp om att strukturera livet. Går sådär. Darlingen ägnar sig åt andra sysslor. Typ sova. Han hanterar stress på det sättet. Men när jag påtalar det blir han sur och säger att han går upp himla mycket tidigare än vad jag gör. Gör han inte. Han går upp 43 minuter före mig men jag går å andra sidan och lägger mig 44 minuter senare än honom. Alltså vinner med en minut. En väldigt viktig minut.

Annars dricker vi vin och försöker ha en helt vanlig fredagkväll.