Efter en mördande jobbig veckan var det dags för min intervju. Eftersom den gångna veckan innehöll moment som skulle bli min vardag om jag började arbeta med HR frågor kände jag mig ganska bekymrad när jag träffade personalchefen. Det ÄR ett prekärt läge i vår bransch och många människor kommer att må dåligt framöver. Oron är stor och för första gången på väldigt många år går HR-arbetet in i en ny fas där man orienterar sig bort från rekrytering och mot nerdragningar. Ville jag - som saknar praktiskt erfarenhet - ge mig in i HR-branschen JUST NU?

Därför var lättnaden enorm när personalchefen meddelade att man bestämt sig för att inte tillsätta tjänsten just nu. Det var inte rätt läge att anställa när vi samtidigt - samma dag - gått ut med ett sockrat erbjudande till anställda som vill sluta, vara tjänstlediga eller prova på arbete på annan ort. Dessutom ville man inte utsätta mig - som saknar erfarenhet - för den fas vi nu går in i. Det hade inte gett mig någon som helst möjlighet att hinna skaffa mig lämplig kunskap och erfarenhet, bli varm i kläderna och hinna bygga upp en inre skyddhinna inför de tuffa tag som kommer bli om situationen eskalerar.

Jag kände omedelbar lättnad när jag fick nej:et. Och nej:et var inte en riktigt nej. Personalchefen sa att tjänsten hade varit min under normala omständigheter. Hon berättade också att hon blivit kontaktad av flera personer som "tipsat" om mig. Slutligen fick jag veta att - när man bestämde sig för att rekrytera till tjänsten - var jag redan en given kandidat. Oavsett om jag var föräldraledig eller inte. Allt det där värmde givetvis ofantligt mycket.

Jag ville verkligen ha tjänsten men tidpunkten var fel. Fel på grund av det finansiella läget, fel på grund av att jag inte känner mig helt färdig med det jag jobbar med nu och fel för att jag behöver fokusera på adoption - inte ett nytt jobb. Jag vill gärna fortsätta jobba med min nuvarande chef ett tag till eftersom vi är ett himla bra team och har så roligt tillsammans. Nu är jag ofantligt lättad över att ha kakan kvar men ändå äta lite av den. Alla möjligheter till en HR-tjänst kvarstår och jag kan i lugn och ro fortsätta fundera på adoptionen och mitt nuvarande jobb. Och SEN när tjänsten utannonseras på nytt kommer jag kunna söka igen. Det finns såklart inga garantier att jag skulle få tjänsten då men just nu är det underordnat.

BINGO!

 

mamman

25 april 2009 22:27

Kan det bli bättre?????????

Vilka vitts ord - grattis till dem.

Mamman

http://babyonskan.bloggagratis.se

 

Rwandamamman

27 april 2009 09:06

Grattis! Verkligen ett toppenbesked.

http://rwanda.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...