Ikväll ringde jag en god vän som jag inte hört av på ett tag. Hennes man jobbar utomlands sedan september förra året och hon är ensam med deras lille son. I julhelgen reste hon, sonen och hennes föräldrar för att hälsa på mannen. I mellandagarna blev mamman sjuk. Hon fick penicillin men blev snabbt sämre. Ambulansflyg till sjukhuset. Där dog mamman hastigt i lunginflammation.

Jag är i chock. Jag har träffat mamman många gånger och hon har varit full av liv. Hennes man är flera år äldre och ingen hade trott att han skulle överleva henne.

Min goda vän pratar tonlöst och redogör lugnt och sansat för vad som hänt. Hon gråter inte. "Jag är bara så trött", säger hon. Så infernaliskt trött. Det har varit så mycket att ordna med och så många att räcka till för. Hon är ensamt barn och har fått fixa allt det praktiska. Begravningen var i torsdags. Mannen har varit hemma i några veckor men har nu återvänt till utlandet - hans tjänstgöring kommer att avbrytas i förtid men det dröjer ändå till i början av juni innan han kommer hem för gott.

Även om jag inte träffat min vän på länge betraktar jag henne som en av mina bästaste vänner. Vad stackars lilla gumman fått gå igenom. Jag har erbjudit mig att avlasta henne om det så bara är för att få sova ut en kväll. Vi ska träffas i nästa vecka. Ska försöka skapa en bra relation med lille gosseklumpen så att han lär känna mig lite och känner sig trygg med mig. Då blir det lättare att hjälpa henne om det behövs.

Som om inte det vore nog med mammans död så har hon också ofrivillig omplacerats på sitt arbete. Intern maktfullkomlighet har gjort att hon utmanövrerats. Chefens fru behövde ett bra jobb och då roddas det runt i organisationen på ett sätt som är fullkomligt absurd. Det värsta är att det sker med falskt medlidande som ursäkt. Man tar avstamp i den uppkomna situationen och säger att det är bäst för henne med andra arbetsuppgifter - att hon med sin nuvarande familjesituation som innebär mindre stöd - inte kan jobba på samma sätt som tidigare (vilket innebär vissa kvällar och helger). Ingen har frågat henne om hon kan lösa situationen. Ingen har gett henne någon respit. Man bara kör över henne. Bara för att fruntill chefen ska kunna stiga i graderna. Fy sjutton vad jag avskyr falskt medlidande och empatilöst folk.

Vilket elände.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...