Jag missade ju ansökningsdagen på tjänsten som personalansvarig. Därför mailade jag personalchefen i helgen. Det var lite pinsamt eftersom jag de facto missade sista ansökningsdatum. Kändes lite fel att starta på det sättet... Lättnaden var därför ganska stor när jag fick svar och det stod "det är aldrig försent!" samt ett förslag om telefonmöte. 

Har läst annonsen och det känns spännande fortfarande. Däremot står att man ska ha relevant utbildning. Hm. Det är också plus i kanten om man har chefserfarenhet. Dubbel-hm. Å andra sidan stämmer mycket annat in på mig. Och personalchefen känner mig ganska väl sedan innan och jag tror att hon är ärlig nog att säga om det är rätt eller fel tjänst för mig utifrån hennes syn på mina yrkeskunskaper. Det är skönt med personer som är raka i sin kommunikation.

Nu får jag helt enkelt vänta och se. Prata och lyssna. Tänka och kanske agera.

 

mamman

9 februari 2009 16:32

Lycka till!

Håller alla tummar o tår för dig o det du väljer.

 

Brummelisa

10 februari 2009 19:49

WIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIE vad spännande! Jag tror du kommer kunna titulera dig personalansvarig inom kort, jag! Och jag är ju som du vet synsk! :-P

*KRAM*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...