Jag känner mig inte nöjd med hur jag hanterat min semester. Jag har nämligen inte kommit ner i varv ordentligt en enda gång. Det finns hela tiden något jag tänker att jag borde göra. Kan inte släppa taget om alla "måsten". 

Jag vet inte riktigt vad som är fel men jag känner mig konstant missnöjd. Häromdagen blev jag och Darlingen grymma ovänner och pratade inte med varandra på en hel dag. Jag blev förbannad för att han inte kan sätta sina egna gränser. Vi hade nämligen - på mitt och Darlingens initiativ - planerat en Österlenutflykt med mina föräldrar. På morgonen kände sig Darlingen dålig och jag frågade honom flera gånger om han ville stanna hemma. Nädå, han skulle med. Så vi åkte. Det gick sådär.

På Öveds kloster gick det hyfsat ok. Fikan i en liten by förstördes för att han inte gillade svarta flygfän som satte sig på honom. I Hallamölla gick han och satte sig i bilen efter halva tiden varpå Bonusen inte visste vilket ben han skulle stå på - uforska vattenfallen eller hålla sjuk pappa sällskap. När vi kom till utflyktens huvudmål - Speedmuseumet i Ravlunda - tvärvände Darlingen i dörren (det var han som valt utflyktsmålet) och ville inte betala inträde eftersom det "såg tråkigt ut". Alla stod handfallna. För att blidka honom och försöka rädda situationen åkte vi till Haväng för att äta lunch. När vi skulle gå ner till stranden för att samla stenar valde han att ligga kvar på filten. Besöket hos Gunilla Mann gick snabbt och utan mankemang (tvi så kommersiell hon är). I Vik åt vi en glass och tittade på Prästens Badkar och där tog hela utflykten slut. Där meddelade han att han ville åka hem. Jag var så besviken på honom att jag kunde gråta.  

En misslyckad tur till Smögen och en misslyckad tur till Österlen. Är det lönt att vi försöker göra något mer denna semestern?