Min tå har sprungit in en trappa. Det gjorde så ont att jag fick Kalle Anka-gråta i 10 minuter. Bonusen var alldeles bleknosad efteråt. Av skräck över att en vuxen kan gråta så högt. Darlingen fingrade och klämde på den onda tån medan jag tjöt i högan sky. Kanske bruten, kanske en spricka, kanske bara ont. Helt klart en dramaqueen av stora mått.

När jag gråtit färdigt så fick vi ligga i dubbelsängen allihopa med tända ljus. Medan vi låg där upptäcktes att Bonusen aldrig ätit kinamat. Vi tog bilen till bästa kinamatsstället i stada. Bara för att upptäcka att det inte fanns några parkeringsplatser där. Jag tyckte att jag gjorde en hyfsat ok parkering i en lastzon men Darlingen vägrade kliva ur bilen så länge jag stod parkerad där. Pipsill. Jag, som med stora gester klivit ur bilen och börjat halta iväg, tvingades halta tillbaka in bakom ratten igen för att leta vidare. Det var nämligen han som hade plånboken. Tills jag blev stånkande förbannad och gasade hemåt igen. Det slutade med att vi köpte kinamat på lokala kinakrogen. Det var inte gott.

För övrigt gillade Bonusen inte kinamat. Inte ens bananerna. Men glassen var god. Bah!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...