Vi har börjat skapa en fotobok på nätet som vi ska kunna sända med handlingarna till Taiwan. Igår blev vi ovänner. Jag tyckte Darlingen klickade för långsamt och hetsade upp mig för att vi saknar en himla massa bilder. Jag blev skickad i säng. I hemlighet var jag ytterst belåten med att Darlingen tog kommandot över fotoboken eftersom det förmodligen är han som får fixa den med tanke på antalet resor jag ska utföra denna våren. 

Vi har tänkt göra boken som en rundvandring i vårt hus och våra liv. Så att man kan följa vårt vardagsliv utan att vi poserar och varggrinar på foto efter foto. Tanken är att boken ska ge en känsla av att få hänga med oss en dag hemma, på våra arbeten och på fritiden. Fast vår fritid handlar just nu mest om att hänga framför en dator... så himla spännande liv har vi.

Vi får väl se om vi lyckas utan att äktenskapet kommer i gungning och datorn kraschar. Vår dator börjar nämligen bete sig lite lufsigt. Igår meddelade Darlingen att skulle avsätta en ersättning för forskningsarbete för att köpa en ny dator. Det var smart tänkt, tycker jag.

Personalchefen ringde mig idag. Jag kommer att bli kallad till intervju och personbedömning utan att jag behöver fnula ihop en formell ansökan. Lite läskigt är det att bli personbedömd eftersom jag inte blivit det på mängder av år. Men det känns också mycket spännande. 

Och så har jag berättat för Personalchefen om våra adoptionsplaner. Det mottogs och behandlades inte som någon komplikation utan som naturens gång. Och som hon sa; det finns utmärkta möjligheter till deltid i rollen som personalansvarig i regionen.

Det var lite kul att Personalchefen frågat Regionchefen om han trodde att jag skulle ha förmåga att säga emot honom. Jo, det trodde han absolut att jag skulle kunna. För mig som ständigt har en massa åsikter om än det ena och än det andra och därtill ett trängande behov av att lufta strupen var det befriande att få höra att det upplevdes som en positiv egenskap. 

Ja...jo... det känns riktigt bra idag. Viktoria ska gifta sig med Daniel och jag ska bli kallad på intervju. Men jag är hungrig...

Just nu samlas en herrans massa folk utanför Slottet - det vankas förmodligen information om kunglig förlovning.

Och så ryktas det om romans mellan Niclas Wahlgren och Laila Bagge.

Själv äter jag Viktväktarnas nudelsoppa för jätteliten kalorikostnad och bantar allt vad tygen håller. Jag hinner nog tröttna framemot kvällningen.

Det är mycket nu.

Vareviga gång jag ser nya McDonalds-reklamen tjuter jag av skratt. Det är hysteriskt roligt när den långa räkeln till pappa tar av sig glasögonen, för pek- och långfinger som ett V mot sina båda ögon och panikblinkar när fingrarna kommer lite för nära ögonen. Obetalbart kroppsspårk. Sedan måste jag skratta igen när den hotande pappan skuttar ut till vänster i sin silverfärgade Volvo istället för att göra en riktigt cool sorti. Och som om det inte är nog så visas en slutbild med en nöjd pappa i bilen där han lutar sig tillbaka i sätet, drar in hakan och ler nöjd på ett ytterst nördigt vis. Se på den här. 

Måste också medge att jag skrattar högt åt den rondöraktiga snubben i duschen som drömmer om att bli rockstjärna. I hans drömmar sveper han över scenen, hängande i en vajer. Det går ganska bra tills han vinschas in i en pelare. Det är exakt då jag börjar skratta. Kort efteråt visas en medelålders bandpoolare som också hänger i vajrar. Han är lite rund, han har något slags silvriga vingar och hans min är obetalbar - som om han inte fattar varför han hänger i vajrar. Och sedan kommer finalen - när man ser en stängd badrumsdörr och man hör en sprucken röst vråla: "SINCE YOU`VE BEEN GONE, SINCE YOU BEEN GONE.... ". Du kan se den här.

Jag måste lära mig hur man klipper in hela you tube-klippen i inläggen....

Jag var väldigt bestämt på den punkten.

Lördagen skulle ägnas åt att reka bland vårkläderna. Som uppvärmning. Jag vet ju att min garderbo börjar bli löjligt tunnsådd av plagg så jag använder allting alltid. Kul tjej.

Dagens inköp gick i blått och grått. Lite från Lindex, lite från Lysgaard och lite från något jag inte kommer ihåg.

Idag kom dokumentet som säger att vi inte kan få barn. Jag tror att det är bra. Fast andra hade tyckt det var dåligt. Jag är mest glad.

800 kr mer i månaden blev det. Men det som gjorde mig allra gladast och överrumplade mig mest var en bonus för extraordinär insats på 10 000 kr. Ok, jag erkänner... det blev lite konstigt i ögonen. Som grus eller nåt.

Idag fick vi också iväg den korrekturlästa utredningstexten till Familjerätten. Vi är på G!!!

Kl. 14.05 fick jag ett mail från vår socialsekreterare. Hon meddelade att hon redigerat texten enligt våra önskemål och bad oss granska. 

Vi är mäkta imponerade av hastigheten i hennes arbete.

Eftersom jag inte har något annat att oroa mig för så har jag börjat oroa mig för att hon är FÖR snabb. Vi vill ju inte att hon får med vårt ärende i nämndens februarimöte.

Man blir så trött på sig själv.

Och när man vill distansera sig från sig själv använder man ordet man istället för jag.

Jag är faktiskt trött på att jag oroar mig hela tiden. Det är så energikrävande.