Precis när det kändes som om vi hade allt under kontroll för tillfället så fick vi nyhetsbrev från BFA. Vi som levt i tron att vi kunde dela upp papperssamlandet i två delar (så har det sagts tidigare) insåg plötsligt att det har ändrats. Numera vill man att alla handlingar - utom läkarintyg - i princip är klara samtidigt. Därmed tillfogas följande till vårt arbete:

• Inkomstuppgifter från våra arbetsgivare
• Utdrag från Skatteverket om vår senaste taxering
• Utdrag ut folkbokföringsregistret
• Vigselbevis + välsignelsebevis (här ligger vi på framkant eftersom de redan är skickade till översättning)
• Telefonlista

Tydligen finns det två sätt att bli adoptivföräldrar till ett taiwanesiskt barn - antingen väljer biologiska föräldrar + socialarbetare föräldrarna eller så ombeds BFA-A föreslå lämpliga föräldrar. I den senare fallet innebär det att den biologiska familjen får välja mellan flera kandidater. Det kan innebära att man inte blir utvald. Men det kan också innebära att man blir utvald och att man snabbt måste kunna presentera sina övriga dokument.

Jag är så himla glad att vi klarat av de tyngsta uppgifterna - fotoboken och snart det personliga brevet. Det andra handlar mest om att beställa saker och se till att de blir korrekta.

Idag är det vitsippeutflykt som gäller. Igår var det påskmiddag med hela min närmsta släkt. Det var ett uppbåd av vuxna och kusiner som rasade omkring. Ingen av barnen är lika gamla så det uppstår slitningar emellanåt när tonåringar ska hitta meningsfulla aktiviteter som inkluderar 4-åringar. Den äldsta valde att bära omkring på släktens minsting - 6-månaders Gullet. Vädret var makalöst och vi promenerade ner till Rosenfamiljen för att inhämta ett personligt brev till Lillebror. Han är fadder till äldsta Rosenflickan som ska konfirmeras snart. Han är ombedd att delta i konfirmationen såsom fadder. Det var något om handpåläggning. Han såg inte odelat positiv ut eftersom han valt att gå ur kyrkan...

Igår hade vi liten vårmiddag hemmavid. Det serverades sparrissoppa med champagne, gös med ärtpuré och choklad cheesecake. Vet inte vad som tog åt mig men ingenting smakade mig. Jag går alltjämt omkring med ont i ryggen och i morse kom minsann några tårar också när benen plötsligt vek sig under mig. Kan en inflammation orsaka så mycket obehag? Inte försvinner mina allergiska utslag i ansiktet heller.... Min kära mor tror att det är stress som orsakar mitt tillstånd men jag känner mig ju inte stressad... Jag känner mig pigg och starkt förutom ryggontet och vi har adoptionsruljangsen under kontroll.

Min gamla kollega som hjälpte mig att skriva ett Bank Statement berättade att en annan av våra gamla kollegor startat revisionsfirma. Jag har haft henne i åtanke när det gäller Particulars of Property så jag ska ringa henne och fråga om hon kan tänka sig att ställa upp. De senaste veckorna har jag insett vilken fördel det är att ha ett bra nätverk - livet underlättas.

Återstår just nu:

• Bank Statement (Darlingen). Beställt men inte fått.
• Bank Statement (huvudbanken). Förvarnat men inte beställt. Avvaktar fondöverföring och utbetalning av ersättningar/utlägg.
• Particulars of Property. Beroende av Bank Statement.
• Förtydligande om vår ekinomi av familjerättssekreteraren. Beroende av Bank Statement och Particulars of Property.
• Personal letter. Påbörjat.
• Hemutredning mm i retur efter översättning. Beställt med deadline 17 april. 
• 8 passfoton vardera. Usch och tvi - vill hinna klippa mig först. Sker den 17 april.

Phew... det återstår mer än jag trodde. Det enda vi kan komma vidare med just nu är passfotona men jag är för fåfäng för att stolpa iväg och bli fotad innan jag luggats.

Ikväll ska vi utåt föräldrahemmet till och äta påskmiddag. Det ska bli trevligt att träffa hela släkten. Det är ett fantastiskt påskväder och livet borde leka. Om det inte vore för den lilla detaljen att jag - som vill plantera om mina växter - inte kan stå och röra mig så bra.

Idag firar vi 2-årig bröllopsdag. Förutom att vi varit lyckligen gifta i två år innebär det också att vi äntligen uppfyller kraven för att få adoptera från Taiwan. Darlingen förärade mig med 10 röda rosor och jag förärade honom med en Zinfandel från 2007. Den ska sparas och öppnas den dag vi får barnbesked. När presenterna för överlämnade knallade vi iväg till lokala krogen och åt middag, blev lite spritlyckliga och berättade dråpliga historier från vår barndom från Bonusen. Han sa att han aldrig haft så roligt på restaurang.

Jag har besökt min gamla arbetsplats och fått ett Bank Statement utskrivet - ordagrant efter BFA:s anvisningar. Efter vår kontakt med SEB känns det stort. SEB var inte alls lika tillmötesgående... Vi fick också fotografierna som ska användas att sätta utanpå vår akt. Vi har tre olika foton att välja mellan och om vår beslutsförmåga brister överlåter vi förmodligen till BFA att välja ut det foto som de tycker är bäst.

Jag har fått en inflammation i höften efter att ha suttit illa varje dag i 5 veckor. Det gör ruskans ont och jag vaknade TIDIGT i morse av smärtan. I arla morgonstund vacklade jag runt på smågatorna på Orten i ren desperation. Faktum är att det kändes bättre efter en halvtimmes promenad. I eftermiddag var jag på Apoteket och köpte inflammationshämmande medicin och den hjälper! Jag var skeptisk men mår otroligt mycket bättre. Hoppas nu på en god natts sömn inför morgondagen då jag ska sitta i 6 timmar för att coacha två kollegor.

Sakta men säkert börjar vi få ordning på papperna till adoptionen. Idag kom fotoboken, vi sände alla möjliga papper till översättare, skickade efter utdrag ur belastningsregistret. Igår beställde vi tre hyfsat bra närbilder av oss - vi kunde inte bestämma vilket vi skulle använda. Vi har fixat kopior av våra pass även - vidimeringen får göras på torsdag när ett av våra referenspar ska hit och äta middag.

Vi har också kollat upp byggkostnaden för huset till revisorn (även om vi ännu inte kontaktat någon), jag har bokat tid med banken som har mitt pensionssparande, Darlingen har beställt ett utdrag från bankens som har hans pensionssparande och vi håller på att positionera våra ekonomiska mellanhavanden för att inte ha så många bank statement att samla in. Nu är vi nere i tre...

Det här kommer nog att gå. Även om Darlingen mattats de senaste dagarna och mest brottas med sin son. Men det ska ju också hinnas med :-)

Våra djurskrämmor sitter alltjämt uppe. Mestadels utan batteri. Det är så mycket rörelse på gatan så batterierna går åt i parti och minut. Idag erfor vi att det inte är bara djur som skräms bort. Även små barn. Hjortfamiljens yngste har varit och lekt här idag. Gossebarnen jagade varandra runt huset tills en av dem trillade ihop i en liten hög och störtgrät. Han hade i villervallan sprungit rakt in i djurskrämman och skrapat sig rejält i sidan. Tårarna rann och lite blod kom minsann också. Som tur var hade mamman precis kommit så det blev hemfärd för ompyssling och tårtorkning.

Vi får nog överväga att ta bort de där djurskrämmorna. Inte vill vi skrämma bort små barn eller annat på två ben.

Jag har haft en intensiv jobbvecka men nu är det största kontoret avklarat. Jag har våndats en smula och det var första gången som det var motigt på allvar. I grupp var alla moltysta men individuellt pratades det desto mer. Problemet är identifierat sedan länge. Tyvärr är det inget vare sig jag eller min chef kan agera på utan någon annan måste agera. Det roligaste var att jag kunde inspirera en kollega till att ta itu med att göra något hon dragit på länge.

Gårdagen bjöd på fantastiskt väder och vi for till plantskola för att köpa de första vårblommorna. Adoptionen fick vila. Sedan var vi ute hela dagen; planterade, putsade fönster, oljade utemöbler, planerade om och samlade nyckelpigor. Jag blev mer och mer orörlig eftersom jag troligen fått en muskelinflammation runt höften efter 5 veckors mer eller mindre dåligt sittande i allehanda ställningar. Känns inget vidare eftersom jag har ytterligere 9 veckor med kass arbetsställning framför mig. Min chef förvarnade mig om att jag troligen kommer att bli tillfrågad att göra samma turné mot företagssidan men jag vet inte om jag orkar eller vill. De här månaderna är ett rejält ingrepp i mitt liv eftersom jag inte klarar av allt jag ska göra på arbetstid utan måste sätta till fritid. Och man blir ganska mentalt slut av att hela tiden ge, ge, ge.

Adoptionen går framåt. Eller rättare sagt, Darlingen går framåt. Jag gör mest ingenting. Jag har drabbats av försvagning. Är trött och oinspirerad i det mesta. Flyttar mest runt saker och är ostrukturerad. Piper över min onda höft, oroar mig för att att jag inte har sommarkläder, pengar, middagsbjudningar, presenter som ska köpas... ja, typ allt man kan oroa sig för. Måste komma ur detta tillståndet och börja hjälpa Darlingen med att samla papper. Jag var helt oförberedd på den här trögheten i mitt system så jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till den. ALLT känns jobbigt - att få intyg på banksparande, att behöva kontakta utredaren igen, hitta en revisor, framkalla foton....

Sunk. 

Jag har hittat vigselbeviset. Det låg i bankfacket.

Ikväll ska jag träffa en gammal kollega och äta pasta. Det är nog bra. Jag har ju inte något att sortera ikväll och Darlingen är så vidunderligt koncentrerad när han skriver på engelska att jag helst inte ska snattra så mycket om "mjuka" formuleringar och "kan vi inte göra så istället"... Jag kommer in i bildens tids nog...

Idag fick vi instruktionerna om vilka handlingar som vi ska skaffa/skriva för att kunna adoptera från Taiwan. Vi hanterade det lite olika.

Jag yrade iväg för att hitta vigselbeviset. Hittade det inte. Hittade istället vårt välsignelsebevis som har överskriften "Vigselbevis". Lite längre ner står det att vi ingick äktenskap 27 dec 2008. Inte bra. Inte bra alls. Med tanke på att vi gifte oss en helt annan dag och ett annat år. Eftersom jag - i min jakt på vigselbeviset - hittade en himla massa osorterade papper som vi inte orkat ta tag i sedan flytten gav jag mig i kast med att sortera. Som ett slags överslagshandling. Det höll jag på med i 2 timmar. Ivrigt svärande över Darlingens oförmåga att arkivera på ett strukturerat sätt. Nu är fyra högar reducerade till en.

Darlingen i sin tur läste noga igenom instruktionerna. Satte sig vid datorn och började skriva på ett personligt brev. Han tittade bara hastigt upp när jag svor över honom och sa till mig att vara tyst eftersom han koncentrerade sig.

Sedan lagade jag potatisbullar och fick ont i magen. Tror att de senaste dagarnas bitchighet har fått sin förklaring...

Jag tror att Darlingen är bättre på att ta tag i saker nu när det börjar bli verkligt. Jag har lite större problem att ändra tempo och kommer inte riktigt ur mitt vänteläge. Det är ganska skönt där.