Vi har varit hemma med Knodden i en vecka nu. Det går framåt med i princip allting. Vi förundras varje dag över vilken tur vi haft för att ha matchats med just Knodden. Just nu ligger han och sover en våning upp. Han har sovit i våra sängar sedan vi kom hem och det har egentligen inte funkat för någon av oss. Både han och vi har sovit ganska dåligt. Då kom vi på att vi - av några goda vänner - fått en spjälsäng som stod omonterad i källaren. Vi monterade den igår så det har stått till sig i ett dygn. Efter kvällsbadet idag testade jag honom och visade sängen. När han fick syn på den hojtade han ett glatt "bebi" och ville provligga redan innan det var läggdags. När det var dags att lägga sig (han har alldeles för sena vanor och går inte och lägger sig förrän kl 21) fick han välja mellan vår säng och spjälsängen - han valde spjälsängen och såg mycket glad och nöjd ut. Man kunde inte missta sig på att han var nöjd med arrangemanget. Så var det med den samsovningen...  

Han äter som en liten ponny. Helst kött. Så man kanske får säga att han liknar en lejonunge istället. När han blir missnöjd eller om någon kliver för nära låter han som en lejonunge så det är faktiskt passande.

Idag har vi varit på sjukhuset för att ta prover för MRSA. Det gick bra även om provet mellan benen inte uppskattades. Knodden grät högt men lät oss hantera honom. Det gör ont i hela mamma-kroppen att se hur han står alldeles stilla och gråter på ett sätt som skär genom kropp och själ. På något sätt känns det så uppgivet. Som om den lilla kroppen säger "Gör som ni vill för jag har ändå ingen chans mot er". Bäst är det att kunna trösta efteråt.

Efter provtagningen åkte vi till mina föräldrar så att de skulle få träffa Knodden. Det var tänkt att vi skulle stanna fram till lunch men vi kom inte hem förrän kl 18. Vi hann även med att träffa mellersta Rosenflickan. Mitt på dagen fick Darlingen, jag och Knodden sova middag i mitt gamla flickrum. Vi sover som sagt inte så bra på nätterna. Dessutom blev jag sjuk igår - förkyld. Tror att Darlingen också håller på att däcka. Knodden vet vi inte riktigt ännu.

Anknytningen går framåt. Vi har fått mycket större utrymme att hantera Knodden och mys tillsammans. Ikväll satt Knodden i mitt knä och lät Darlingen massera fötterna med kräm. Det var toppen. Vi vet inte hur mycket fysisk beröring Knodden är van vid sedan tidigare men vi har på egen hand upptäckt att han älskar det. Klia ryggen, smeka nacken, fingerkela och massera fötter - ja, allt är toppen. Lejonungesrytningarna som hördes ofta i början när vi kom för nära Knodden blir alltmer tama. Liksom smällarna han delar ut. I början slogs Knodden, helst med mamma. Det är nog det vi fått jobba allra mest med, dvs. att inte slåss.

Enda problemet vi har just nu är att få tiden att räcka till. Och att vi har ont i halsen. Jag blir ju som värsta man när jag är förkyld. Darlingen blir som män är mest när han är förkyld. Det är en jättedålig kombo.

 

Hej och Hopp

19 april 2010 23:17

Välkomna hem!! :-)
Tänkte på er och trodde nästan att ni fastnat i askmolnet men så var det alltså inte!

Så roligt att läsa om er alldeles nya vardag tillsammans!

http://www.mintusenmilaresa.blogspot.com

 

2-barns mamma i Jonstorp

20 april 2010 07:49

Hjärtligt välkomna hem! Känns jätte roligt att få läsa om er igen efter er intensiva resa.
Verkar som om er nya familjemedlem är en riktig Guldklimp! :-)
Lycka till med allt!

 

Rwandamamman

20 april 2010 08:27

Hurra så bra! Undrade just om ni satt fast i askmolnet eller var ni var. Roligt att läsa om Knodden & er ihop!!

http://rwanda.bloggagratis.se

 

Ulrica

20 april 2010 09:26

Åh, vad härligt att höra att ni är tillbaka och att allt går framåt... Jag har varit inne och kikat nästan varenda dag för att se om ni skrivit nåt ännu...
Ska bli spännande att få följa med er som familj!

http://litenlangtan.bloggplatsen.se

 

Maria i Malmö

20 april 2010 09:58

Vad kul att läsa att ni är hemma och att allt verkar gå framåt. Hur gick det till när ni fick honom? Fick ni träffa hans biologiska mamma?

 

mamman

20 april 2010 14:08

Sitter med tårar i ögonen. Det berör med läkarundersökning och med fotmassage mm.

Såååå super härligt att ni är hemma och har börjat ert liv tillsammans med Er lille Knodd. Sååå fantastiskt att få lov o läsa om er.

Här har jag oroat mig helt i onödan, trodde inte ni kunde komma hem på grund av "lava aska".

Bästa lyckönskningar från mamman

http://www.babyonskan.wordpress.com

 

mamma g

20 april 2010 15:14

välkomna hem :-)

 

Kvarnlyckan

20 april 2010 16:54

Läser som alltid och hejar på er ! :-)

http://kvarnlyckan.wordpress.com

 

Hanya

24 april 2010 09:34

Välkomna hem!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...