När jag tänker ett adoptionsland tänker jag indirekt på ett kön. Pojke när jag tänker på Colombia. Flicka från Taiwan. Flicka från Kina. Pojke från Thailand. Pojke från Sydkorea. Flicka från Bolivia. Pojke från Etiopien. Flicka från Sydafrika. And so on.

Jag VET att det saknar grund i verkligheten. Och så tänker jag på en debatt jag läste på Familjeliv för ett tag sedan. Om kön och förväntningar i adoptionssammanhang.

Jag kan inte hetsa upp mig över att folk önskar ett visst kön. Det är helt naturligt. Vad som inte är naturligt är att inte tänka alls på könet. Att inte ha några som helst föreställningar och drömmar om hur det kommer att bli. Jag räds inte mina tankar om att jag tänker Flickmamma när jag tänker på mig som Mamma. Det innebär inte att jag blir en dålig mamma till en Pojkbatting. Det är två helt olika saker för min del. Föreställning (eller dröm om man så vill)och verklighet.

Så varför är det så många som idiotförklarar människor som önskar sig att barnet ska ha ett visst kön i adoptionssammanhang? Lika många har väl en föreställning om vilket kön ett biologiskt barn kommer att ha? Det är inget man behöver känna skam över. Är könsfundamentalisterna rädda för att barnet kommer att få reda på att hans/hennes kön inte stämde med föreställningsbilden? Eller är de rädda för att föräldrarna inte kommer att klara av att övertyga sitt barn - om barnet får reda på att de avviker från föreställningsbilden - att han/hon är det ENDA RÄTTA barnet?

Eller handlar det om  något så enkelt som självkänsla hos könsfundamentalisten? Min tes är att de med fördömande människor ofta är de som har sämst självkänsla. De behöver ta avstamp i andra människor för att hantera sitt eget liv. De tycker, tänker och dividerar. Men egentligen är det sig själv de borde ta itu med och bataljera med.

Och varför är så många pojkmammor som reagerar så negativt på att det finns folk som önskar sig en flicka? Jag kan inte låta bli att tänka att pojkmammorna kanske hade en dröm om en flicka som de fått kväsa. Och att de därför måste kväsa andra. `

 

Brummelisa

5 oktober 2008 11:19

WELL SAID!

 

mamman

6 oktober 2008 10:23

Tack för att du skrev det jag skulle velat skriva.

Jag har känt mig osäker på om jag skulle dela min önskan med läsarna på min blogg, men valde att göra det då det är/var min blogg.

Tack

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...