Jag beundrar alla er som troget tittar in på bloggen i hopp om någon form av uppdatering. Jag är dålig på dem. Uppdateringar alltså. Ursäktar mig så mycket.

Tanken med bloggen var ju att den skulle få leva vidare och handla om mig, inte bara om Knodden. Men det verkar inte som om jag har något eget liv längre. Det låter nog värre än det är. Jag trivs, mår utomordentligt bra och njuter av varje dag. Men något eget liv och tid att blogga på lyckas jag inte krama ur dagarna. Jag har helt enkelt inte den tid som krävs för att skapa ett någorlunda balanserat blogginlägg. Och ju längre tiden går sedan senaste blogginlägget desto tyngre tycks det bli att göra comeback.

Knodden är en liten kvällsmänniska vilket yttrar sig i att han inte vill gå och lägga sig före oss. Vi har såklart gjort några halvhjärtade försök att komma till rätta med det men utan framgång. Sövningen av Knodden har fram tills nu gått till som så att vi båda har gått och lagt oss med honom vid niotiden. Men eftersom han inte somnat förrän vid 23-snåret (+/- en timme) har vi verkligen ingen tid för oss själva. Vi har snurrat omkring i sängen hela familjen. Alls icke oangenämt men vi behöver egen- och vuxentid.

Nu ska det emellertid bli ordning på torpet. Nattningsrutiner har tagits fram. Vi är överens. Vi är målmedvetna. Vi är fulla av tillförsikt. Tre dagar har vi hållit på. Igår höll vi på att trilla ur sängen av chock när Knodden somnade kl 20.15 Utan nypåhittad nattningsramsa eller godnattpuss. Han bara knockout-somnade under min sagoläsning om myran Myra (förmodligen ganska tråkig när man är tre år men han fick själv välja...).

Målet är att våra kvällar ska vara Knodd-fria från kl 20.30 Och att bara en av oss ska delta i nattningsrutinerna. Kanske får jag tillbaka lite liv då. Lite tid att tänka och begrunda sakers tillstånd. Just nu hinner jag aldrig tänka klart mina tankar. Vill tänka djup, djupare. Jag tänker hela tiden att jag ska tänka senare men senare tycks aldrig komma.  Det finns ju så mycket nytt som händer även hos mig. Som att jag blivit botad från att ständigt gå och plocka undan. Det är inte lönt. Eller som att jag träffar nya bekantskaper genom Knodden. Jag hinner inte ens ondgöra mig över saker längre. Det är bra. Det är arbetssamt att ständigt ondgöra sig över orättvisor och knäppskallar.

Andra saker som hänt är att jag numera städar toaletterna dagligen, har gått ner 7 kg i vikt, är rädd för att min pappa har cancer (tester pågår), oroar mig för vår ekonomi eftersom Darlingen ska gå ner till 75 %, haft tysta dispyter med Farmor, fixat en kalaslåda med porslin så att det är lätt att ställa till med stora kalas utan att behöva ägna en halv dag åt att räkna bestick och leta tallrikar. Jodå så att. Viktiga saker sker. Högt och lågt. Stort som smått.

 

mamman

2 september 2010 22:14

Lycka till med knoddens sänggående och grattis till de -7kg.

 

Litenlängtan

3 september 2010 08:11

Oj, stort och smått... Men massa förändringar blir det. Funderar över det där med att inte hinna med sitt liv själv varenda dag numera eftersom vi precis börjat ställa om från OM vi får barn till NÄR vi får barn :-D
Gott att läsa lite nytt här på sidan, återvänder troget då och då! Ha en fin helg!

http://litenlangtan.bloggplatsen.se

 

Mamma som väntar

3 september 2010 08:43

Härligt att hitta dig här:-)
Vad oroande med din pappa, håller tummar och tår, man vill ha med sig barnens morfar på resan....
Kram och lycka till med allt!
Mamman vars väntan snart är slut

 

Rwandamamman

6 september 2010 10:04

Hurra - du är tillbaka! En av dem som troget tittat in är jag, men hade nästan givit upp. Fint att höra att livet med Knodden går bra, även om livet självt är som det är när man blir äldre och föräldragenerationen blir ännu äldre. Allt gott!

http://rwanda.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knoddens dagis är ett föräldrakooperativ. Det innebär att vi föräldrar ska engagera oss. Mycket. Idag har det varit dagisstädning och brännbollspicknick. 3 oktober är det föräldramöte och styrelsemöte. 22 oktober är det fest. I november är det städni...

För två veckor sedan började jag jobba efter 1,5 års föräldraledighet. Varannan vecka heltid, varannan vecka 60 % med ledigt på måndagarna. Darlingen gör likadant och jobbar heltid när jag jobbar deltid ch tvärtom. Än så länge är vi väldans nöjda med...

Efter en stormig natt med en ormande Knodd i sängen vaknade jag med jätteont i nåt stort muskelliknande i ryggen. Eller... muskler kan det ju knappast handla om eftersom jag är svårt otränad.   Jag fick två timmars välbehövlig återhämtning på eft...

När jag har tid läser jag gärna andras adoptionsbloggar. När vi var IVF-svängen läste jag andra IVF- bloggar. Det är väl ett slag identifikationsbehov. Ibland identifierar jag mig inte alls och känner mig som ett ufo. Som om jag missat något. Som jag...

Vår äldste son har skaffat flickvän. Han är 13 år och 2 månader. De unga tu har basunerat ut sin kärlek på Facebook. Hon är söt.    Vi hänger inte med. För bara några månader sedan var han mörkrädd och ville inte vara ensam hemma. Nu går han på k...